Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 2

egna studier är den att, såsom man plägar uttrycka sig, konditionera. Ingen ort i hela riket erbjuder dertill så mångfaldiga tillfällen, som Stockholm, med sina många läroverk af olika grader, sin talrika skolungdom och-sina många öfriga barn, för hvilka föräldrarne söka handledning. Den unge, obemedlade studenten eger dessutom ofta kunskaper och talanger, som icke behöfva egentlig så kallad konditionering. för att komma till användning, och äfven af sådana kan han med vida mera säkerhet och på ett vida mera lönände sätt göra sig en inkomstkälla i hufvudstaden. Vi nämna exempelvis undervisning vare. sig ienskilta hus eller i pensioner uti språk och vetenskaper, i musik och teckning, öfversättande från främmande språk, i värsta fallet skrifning 0. s V. Men vi återkomma till de vederqvickande nöjena, hvilkas lättare åtkomlighet i hufvudstaden vi ansägo mera tala såsom ett skäl för än såsom ett inkast emot universitetets flyttning till Stockholm. Vi satte bland dessa vederGvickelser njutningen af ett familjelif i främsta rummet för ynglingar, som under största delen af året äro ryckta från sina hem. Vi hafva dermed icke velat nedsätta värdet af de njutningar, både konst och natur skänka. Vi hafva redan i det föregående påmint om de museer, konstsamlingar och expositioner, som hufvudstaden erbjuder, och hvarmed småstaden icke har något jemförligt. Den konstnjutning, som besöket i sådana skänker, kostar vanligen ingenting, eller nästan ingenting, och är således lika tillgänglig för den obemedlade som för den bemedlade. Vi erinra vidare om hufvudstadens teatrar ochkonserter. . Dessa. nöjen kosta. visserligen penningar, och detta gäller om småstaden lika väl som om hufvudstaden; men skilnaden är, att den senare, ehvad man än med skäl må hafva att anmärka emot dess estetiska ståndpunkt, onekligen bereder konstnjutningar äfven af detta slag af vida högre värde, än småstaden. Hvad särskilt teatern angår, har det ofta blifvit anmärkt, och med skäl, att vi icke hafva någon utsigt att någonsin erhålla en verklig svensk nationalteater, sådan som: ex. Danmark redan längesedan besitter, förr än vi få ett universitet i Stockholm. Men utom dessa bil: dande nöjen har hufvudstaden äfven andra enklare oskyldigare förströelser, som kosta ingenting och som Upsala saknar. En sådan ärt. ex. för den från landsorten ankomne ynglingen redan en vandring i den vackrare delen af staden; och för dem bland de studerande, som för studiernas skull kunde komma att också under sommaren qvarstanna i hufvudstaden, eger Stockholm med sina omgifningar, af hvilkas naturskönheter man kommer i åtnjutande nästan utan all kostnad och tidspillan, sommarnjutningar att erbjuda, som icke öfverträffas af hvad som finnes i hvilken annan del af landet som helst. I saknad för det mesta af af allt detta och af familjelifvets fröjder, nödgas de studerande i smästaden söka sitt enda röj2 uti attsluta sig tillsammans inom sig: de hafva samqväm nationsvis eller eljest gruppvis, sina sångföreningar, sitt källarlif och någon gång sina karnevaler. Sångens nöje är visserligen ett herrligt nöje,som skänker både sångare och åhörare en ädel njutning, och denna behöfde icke heller saknas i hufvudstaden. Men om detta nöje är det nästan enda af ädlare art, så är det ej så underligt, om pauserna mellan sångstyckena oftare fyllas med ljuden af sammanklingande glas, än eljest sannolikt skulle vara fallet. Och om källarlifvet i Stockholm. skulle förlora något af sitt behag, och om de i Upsala i nyare tider införda majfesterna skulle i hufvudstaden förlora något af sin karnevalskarakter, så torde både studierna och kassorna vinna derpå, och hvad som dervid möjligen förlorades i nöje rikligen ersättas på andra håll.