Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 2

sTOCKHOLM, den 30 Aug. Hufvadstad och Universitet. 6 Vi hafva i det föregående visat, att de betänkligheter och svårigheter, som synas möta upprättandet af ett universitet i hufvudstaden, alldeles icke äro så stora, som man vanligen föreställer sig, och vi hafva derjemte anfört några! af de väsentligaste skälen, som tala derför. Vi vilja nu göra en liten efterskörd af några ytterligare skäl eller åtminstone anledningar till den önskan, vi uttryckt. Det faller sig härvid till en början så, att just hväd vi i det föregående upptagit till vederläggning, såsom ett af de vanligaste inkast mot tanken på ett universitet i hufvudstaden, i sjelfva verket vid fördomsfrittbetraktande talar mera för än emot en sådan tanke. Vi mena tillfället för ungdomen till nöjen och vederqvickelser. Det finnes bland en studerande ungdom ej många sådana lynnen, för hvilka icke någon vedervickande njutning då och då är ett behof. Men en sådan erbjuder sig sällan i en småstad sådan som t. ex. Upsala, åtminstone för den stora mängden af studerande. Vi mena här icke förnämligast offentliga lustbarheter. Vi sätta fastmera i främsta rummet bland de vederqvickelser, vi åsyfta, umgänget i ett bildadt familjelif.; Det ligger i sakens natur, att fördelen af ett sådant endast kan komma ett ringa antäl:af 900 till 1000 studenter till godo i en liten stad af några få tusen invånare, huru trefliga och gästvänliga dessa än må vara. Förhållandet blefve i detta afseende ett helt annat i Stockholm. Vi tänka dervid icke uteslutande, eller ens företrädesvis på det större antal rika och förmögna hus, som i hufvudstaden skulle gästfritt öppna sitt sällskapslif för de unge studerande, från och med -de förnämes salonger till och med den välbergade medelklassens tarfligare rum, Den hygglige, vettige, glade och okonstlade studenten skulle säkerligen i hufvudstadens sällskapskretsar oftare än i en småstad blifva en välkommen gäst, och utan att uppskatta det Stockbholmska sällskapslifvets vanliga njutningar och vederqvickelser alltför högt, tro vi oss dock hafva giltiga skäl för det antagandet, att studenten ätminstone oftare än annorstädes skulle i utbyte mot den munterhet och trefnad, han förde med sig, erhålla tillfällen till ett bildande umgänge och uti dessa ett värderikt tillägg till den bokliga visdom, han medför från lärosalarne eller studerkammaren. Men ännu vida högre än det så kallade sällskapslifvet, som under en glänsande yta ofta är tomt och innehållslöst nog, skatta vi för den från föräldrar och anhörige skilde studenten det hvardagliga umgänget i ett verkligt familjelif. Huru få af de 900 kunna väl i Upsala få deltaga i ett sådant. Och hvilka olägerheter, hvilken otrefnad; hvilka frestelser och stundom hvilket förderf ha ej häruti sin rot! --Deremot skulle de fleste fäder, när de ifrån landsorten skickade en son till universitetet i Stockholm, bland hufvudstadens många familjefäder troligen hafva en eller flera vänner och bekanta, :bördiga från samma landsort, kanske till och med slägtingar, i hvilkas egna familjekretsar eller åtminstone genom hvilkas medverkan sonen kunde finna en bättre ersättning för det saknade fädernehemmet, än han i Upsala kan finna på den ensliga studerkammare eller på den käl:are, hvartill han der i de flesta fall uteslutande hänvisas. Men vistelsen i hufvudstaden blefve för en studerande dyrare, säger man, än i Upsala. Vi tro knappast derpå. Men om detta äfven blefve fallet med dem, som hafva råd att kosta på sig ett dyrare lefnadssätt, så komme deremot hufvudstaden äfven i ekonomiskt afseende att ega ett bestämdt företräde framför en småstad för mängden af mindre bemedlade studenter genom de flera tillfällen till förtjenst medelst eget arbete, som här för dem öppnades. Den vanligaste utvägen för en fattig studerande att skaffa sig uppehälle under () Se Aftonbladet n:r 160, 162, 165, 169 och 191: sperm