Aftonbladet – 29 augusti 1856, sida 3

de härar är skadligt för nationalvälmågan och farligt ör den borgerliga friheten. Deras underhållsköstnader äro en börda för folket, de äro på visst sätt enligt denna regerings mening en ständig hotelse mot freden. -En Å stor -arm6, städse färdig att uppfylla krigets ändamål, är en stark frestelse. Förenta Staternas politik har alltid varit och är för närvarande mer än någonsin emot dylika inrättningar, och de kunna ieke besluta sig att gifva sitt bifall till någon sådan ändring af folkrätten, som skulle nödga dem atti fredstid hålla em betydlig flotta eller en stor regulier arm. Om de tvingas att med vapen i hand försvara sina rättigheter, så inskränka de sig, stödda på nu bestående internationella förhållanden, för militäroperationerna till lands till frivilliga trupper, och för sin bamdels skyddande till sin köpmansflotta.Vore detta land beröfvadt dessa utvägar, så skulle det vara tvunget att ändra sin politik och inför verlden intaga en militärisk hållning; då det motsätter sig en förändring af sjörätten, som skulle-kunna verka ett sådant resultat, så fäster det sig icke blott vid sitt eget intresse; det har afseende på äfven alla andra nationer, som icke kunna hoppas att blifva herrskande sjömakter. Deras belägenhet är i detta fall lika med Förenta Staternas och handelns beskyddande samt upprätthållandet af den internationella fredliga affärsverksamheten äro för dem en lika stark uppmaning,-som -för detta land ait motsätta sig den förändring i folkrätten, hvilken nu föreslås. Efter att ånyo hafva åberopat de äldre franska författarne äfvensom Ludvig XIV såsom stöd för sin åsigt om kaperiet, :kastar hr Marcy en blick på de närvarande förhållandena. Han finner då två nationer, hvilkas handel är nästan lika, men hvilka såsom sjömakter äro mycket olika. Om ett krig uppstod emellan dem, skulle en högst obetydlig del af den enas flotta vara tillräcklig att hindra den andras att bli använd: till försvar eller anfall, undet det den andra delen af den stora sjömaktens flotta endast behöfde sysselsätta sig med att, förstöra den andra nationens handel. Vid sådana förhållanden äro bevärade kapare, som på alla haf kämpa på if och död mot fiendens handel, ett medel att tvinga honom att skicka sina krigsskepp öfzerallt för handelns skydd... Efter enerinran om några krig, i hvilka kapare med fördel användts, och om den fara, som i händelse af deras afskaffande skulle-hota hafvets frihet genom några få makters eller en endas öfverlägsna krigsflottor, fortsätter hr Marcy: De olägenheter, som sannolikt :sköla uppkomma, om man öfverlemnade herraväldet på hafvet antingen åt en eller flere makter, äro en följd. förnämligast af bruket att underkasia enskilt egendom på oceanen beslag af de krigförande. makterna. Rättvisan och humaniteten fordra, att detta bruk öfvergifves, och att de lagar, som gälla för egendom på land, blifva så utsträckta, att de må gälla för den, äfven då den påträffas på hafvet. Presidenten föreslår till följd häraf, att till den första satsen uti pariserkongressens förklaring må läggas följande ord: Och den ena krigförande sjömaktens undersåters egendom skallicke kunna tagas i beslag af den andras fartyg, såvida den icke består af krigakontraband. Sålunda förändrad, skall satsen blifva godkänd af Förenta Staterna liksom de öfriga tre grundsatserna, som innefattas i deklarationen. Jag är bemyndigad att meddela presidentens bifall till andra; tredje och fjerdesatserna, oberoende af den första, i händelse amendementet ieke skulle bli bifallet. Detta amendement stödjer sig på så vigtiga skäl, och den princip det innefattar harså länge va1 rit erkänd af alla nationer i krigen till lands, att presidenten anser den icke komma att möta något allvarsamt motstånd. Utan den föreslagna förändringen af den första satsen kan det icke anses vist och klokt att förändra bestående lag om kapareväsendet. De ministeriella engelska tidningarne Globe och Morning Post anse det vilkor, som Förenta Staterna sålunda fästa vid kaparerättens uppgifvande, icke kunna på allvar tagas i betraktande. Deremot smickrar sig Times med hoppet, att detta högvigtiga ärende i hvarje händelse skall underkastas en mogen pröfning. Sedan Times erinrat om riddartidens grymma krigsbruk, visar tidningen, huru numera hvarje fältherre; som är mån om : sitt lands ära, afhåller sig från plundring i fiendeland, och beklagar att denna mildare sed ännu icke blifvit utsträckt. till: sjökriget. -.Det. är likväl moraliskt detsamma, om man plundrar ett enskilt hus på land eller ett enskilt skepp på sjön. Under kriget med Frankrike lät man fiskarbåtarne vara i fred, men utstälde kaparebref för uppbringande af alla sorter köpmannavaror. : Man bör nu på 40 år ha hunfit något längre, och det skulle säkert ha ansetts för ett vår tid ovärdigt beteende, om under kriget med Ryssland kaparebref hade blifvit utstälda. Dessa årigter ligga till grund för pariserförklaringen. Men den har en uppenbar logisk halfhet, som af hr Maroy påpekas. Om det i humanitetens intresse är önskvärdt, att enskilt-egendom är lika -helig på sjön som på land, så borde det lika väl vara krigsskepp som kapare förbjudet att förgripa sig på den. Times anser, att ett sådant förbud-skulle vara en stor fördel för England med dess vidsträckta handel, mentroligen skulle icke andra makter ha velat medgifva -Eng!and en-sådan fördel -Filantropien har derföre sökt vinna så mycket som möjligt, och det vore säkert icke så litet, om rätiigheten att belägga flytande egendom med beslag vore inskränkt till örlogsfartygens befälhafvare, som äro underkastade den strängaste redogör lse och böra kunna anses stå på en belt annan: moralisk ståndpunkt, än kapare, som vanlisen ledas endast af roflystnaden och för öfrigt vanligen äro de vildaste. och tygellösaste sällar samt dessutom föga besväras med kontroller från regeringarnes sida: SRA Ännu bestämdare och höppfullare än Times uttalar sig Economist till förmån för stegets uttagande; Det är vida sannolikare, säger denna tidning, — öch vi vilja gerna tro henne i detta afseende hafva rätt — -atthela den åtgärd, som ämerikanska regeringen förordar, kommer ått vidtagas, än att man skulle återvända till fordna, barbariska bruk, 0 CUTRIKES. DANNE Måndagen den 23 dennes skulle öfverapellationsrätten i Kiel företaga till behandling den mot ministern för Folstein; geheimerådet Scheel, af hbolsteinska stän derförsamlingen änhängiggjorda sak rörande förment brott mot hertigdömets författning. Bargum; den anklagades I vakfrrarna akall eger Fadrelandet I sn mna IR SA JA tlöfgrlet OO kB rå OM kh. bt sng LA