Aftonbladet – 29 augusti 1856, sida 3

TREE — Den förklaring, hvarigenom Förenta Sta:erna vägrat att erkänna den af pariserkongressen antagna grundsatsen om kaperiets. afskafande, som redan blifvit af de europeiska sjömakterna godkänd, är afgifven i form af en note från hr Marcy, statssekreterare för utrikes ärendena i Förenta Staterna, till hr de Sartige, Frankrikes minister i Washington. Vid närmare granskningaf denna handling änner man, att den icke innehåller ett: oberingadt afslag, såsom den först erhållna telegsrafdepeschen gaf oss anledning förmoda, men tt den gör Förenta Staternas bifall beroende af antagandet i sammanhang dermed af en innan icke mindre -vigtig grundsats, som pariserkongressen icke hade vidrört, nemligen utt enskilt egendom, tillhörande, krigförande naktersundersåtare eller medborgarey skall vara fritagen från att i sjön gripas äfven af xrigsfartyg, med undantag. naturligtvis för krig:kontraband. Denna vändning af frågan gifver saken ett något förändradt utseende, och vi finna den ifrågavarande handlingen vara af det intresse, att vi anse oss böra i sammandrag redogöra för dess innehåll. Hr Marcy anmärker, att det finnes blott två ördrag, i hvilka kontrabenterna förpliktat sig att icke göra bruk af rätten till kaperi, och båda hafva i verkligheten förblifvit en död bokstaf. Det ena afslöt konungen af Sverge med Holland år 1675, det andra konungen af Preussen med Förenta Staterna 1785. Det senare blef förnyadt 1799, men dervid uteslöts den ouakt, som var riktad emot kaperiet. Han inför derefter två franska auktoriteter för den åsigten att kaperiet bör betraktas såsom tt rättmätigt krigsmedel, hvilket liksom andra krigsmedel har vissa olägenheter med sig, men olägenheter, förutan hvilka kriget i allmänhet är otänkbart, och hvilka uppvägas af vigtiga fördelar. Då kongressen icke här har värmare motiverat sitt beslut, så förutsätter ar Marcy, att de europeiska makternas sändebud låtit bestämma sig af mehniskokärlekens och religionens motiver. I detta afseende hafva de likväl stannat på halfva vägen. De borde, för att vara konseqventa, ha förklarat, att fiendens enskilta egendom, såvida den icke är krigskontraband, på öppna sjön har rätt att anses lika okränkbar som ull lands. Om kongressen hade velat uppställa en sådan grundsats, skulle Förenta Staterna utan betänklighet ha gått in på kaperiernas afekaffande. Men Europassjöfhakter sku!le genom erkännandet af ensådan grund: sats betydligt minska eller till och med upphöfva sitt öf ervälde på sjön. andra sidan beror Amerikas styrka till sjös väsentligen af den