Aftonbladet – 29 augusti 1856, sida 2

varne af dessa tjenster att tillika fästa sig vid annat embetsverk, skulle man nödgas antingen åtnöja sig med sådane odågor, som icke hade utsigt att åt annat håll vinna fortkomst eller ock anslå löner vida öfverstigande värdet af deras arbete, för att tillika hålla dem skadeslösa för förlorad utsigt till befordran. Sådane tjenster finnas många. Exempelvis må nämnas auditörerne vid regementerne samt kanslioch Kameraltjenstemännen vid sundhetskollegium, vägoch vattenbyggnadsstyrelsen m. fl Den, hvilken tjenstgjort i flere embetsverk, bar haft tillfälle se att emellan dem finnes mycken olikhet i afseende på skrifoch arbetssättet. Mången osed, som i det ena embetsverket vunnit urminnes häfd, har han i det andra funnit afskaffad; många åtgärder, för hvilkas oriktighet vanan lärt honom blunda i det ena embetsverket, blifva skarpt tadlade i det andra verket. En långt genomförd arbetsfördelning medför alltid, på tjenstemannabanan likasom på handtverkaren eller fabriksarbetaren, en förslöande inverkan, hvaremot utbyte af erfarenbet samt ett mera omvexlande arbete befordrar utbildningen. Synnerligen vigtigt och bildande är det för tjenstemännen i de administrativa verken om de tillika under någon längre tid tjenstgjort vid domstolarne, helst underrätterne. Men de fleste af rikets kollegier samt banken hafva, genom de nya reglementen, som hindra deras tjenstemän från att, der sådant eljest läte sig göra, tillika bestrida någon tjenst vid Stockholms domstolar, omsorgsfullt dragit försorg, att deras tjenstemän ej må smittas af någon juridik. Det ändamålslösa i dessa bestämmelser blifver så mycket påtagligare, när man besinnar omöjligheten att konseqvent genomföra spärrningssystemet. Man kan hindra en person att uppbära en ytterligare lön af staten; men man kan ej hindra honom att innehafva tjenst och uppbära lön hos de flere brandförsäkringåverken, jernkontoret eller hos privata personer, om han tillika vill gå i deras tjenst; man kan ej hindra honom att göra sig till alla menniskors kommissionär, och det är tjenstemännen tillåtet att tillika vara grosshandlare, fabrikörer m. m. j Då nu den ena menniskan är ganska olik den andra i arbetsförmåga och arbetslust, så ser man alla dagar att personer finnas, som med lätthet sköta och väl sköta två tjenster, medan en annan person är fullt upptagen af en tjenst och ändock sköter densamma illa. Hvartill skulle det då gagna, att tvinga den större förmågan att förblifva i overksamhet och beröfva fonora tillfället att genom trägnare arbete förskaffa sig en förbättrad utkomst? Om han använder sin: öfverblifna :id jemväl på statens tjenst, så kan han icke derigenom komma i några öppna eller hemliga jäfsförhållanden, som ofördelaktigt inverka på hans åtgärder såsom tjensteman; men använder han sin besparade tid till bestridandet af kommissioner och ombudsmannaskap åt enskilte (derifrån han omöjligen kan törhindrag, enär han alltid har tillfälle att begagna en annan person såsom skylt), eller gör han sig till handlande eller affärsman, då skall ofta hans ojäfvighet såsom embetsman blifva tvifvelaktig. Om man begrundar dessa skäl, torde den slutsatsen ej vara aflägsen, att det är en dårskap att genom positiva lagbestämmelser vilja afhålla tjenstemännen från förenandet af tvenne tjenster; att ändamålet säkrare vinnes, derest åt hvarje tjenst anvisas en lön, tillräcklig till dess innehafvares sorgfria utkomst, i hvilken händelse få tjenstemän lära eftersträfva det mödosamma och bekymmerfulla förenandet af två tjenstebefattningar; samt att hufvudvilkoret dock alltid förblifver det, att hvarje tjenstemans förman ovilkorligen och utan konsiderationer fordrar ett noggrant fullgörande af alla skyldigheter, ehvad den underordnade innehafver blott en eller flere tjenster. Men en sådan skoningslös stränghet hos förmän kan ej väntas, så länge dessa veta att de derigenom orsaka sina underordnades ofärd. Veta de deremot, att den underordnade verkligen har sin fulla bergning af tjensten, eå lära få förmän komma att blunda för någon försumlighet å denne underordnades sida.n Tjensteman.