Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 2

skall Dldraga all oKa aen DIOassKUld, NVYars betalande en dag säkert skall till yttersta skärfven varda utkräfd., —L 3 — Den diskussion, som blifvit öppnad om embetsoch tjenstemännens löneförhållanden och i sammanhang : dermed stående ämnen, har framkallat ett betydligt antal artiklar i ämnet, som vi först efter hand och i den mån utrymmet medgifver kunva meddela. . En författare, som förut tagit till orda i ämnet, med anledning af den allraförst insända uppsatsen, bar velat ytterligare utveckla några af honom då blott i korthet vidrörda punkter, och vi meddela här nedan en del af hans nya uppsats, som, i hvad sportlerne vid domstolarne angår, framställer åtskilliga omständigheter, som förtjena att tagas i betraktande, om man än med rätta anser sportelväsendet i allmänhet såsom någonting förhatligt och olämpligt. Den insända nya artikeln har, så vidt den angår nyssnämda ämne, följande lydelse: Vid afslutandet af en i Aftonbladet n:r 163 och 164 införd artikel i fråga om förbättring i embetsoch tjenstemännens lönevilkor yttrade undertecknad den önskan att framdeles få återkomma till sportelsystemet m. fl. frå: gor, som med tjenstemännens ställning hafvå sammanhang; och då en och annan omstänlighet, som vid dessa frågors bedömande hade dort tagas i öfvervägande, synes ej hafva blifvit-behörigen uppmärksammad, torde några ord härom ej vara alldeles öfverflödiga. Nästan alla, som i tidningarne behandlat lessa frågor, hafva yrkat på afskaffandet af embetsmännens sportler. Måhända kan äfven 2n och annan sportel vara af beskaffenhet att böra borttagas; men att åtminstone de, hvilka ingå till domstolarne, ej i allmänhet äro sådane, torde ej blifva svårt att visa. Den tanken är ganska vacker, att staten, utan någon utgift å den lidandes sida, förskaffar deune sin -rätt; men låter denna tanke ifven verkställa sig? — Svårligen i vidsträcktare mån, än som nu redan är fallet, nemlien att den lidande får förskjuta kostnaden för rättegången och sedermera :derför undfår godtgörelse af den som haft orätt, samt att blott den, som ej mäktar göra sådant förskott, får utan kostnad utföra sin sak. Derest aldrig någon menniska drefve rättegångar utan att han :dertill egde goda skäl, vore samhällets. plikt otvifvelaktigt att lemna rättvisan gratis; men om menniskorna vore så billiga och medgörliga, behöfde de ej några domare, åtminstone högst få. Nu; deremot, då de flesta rättegångar: härleda sig från våra fel och passioner, falskhet, egennytta, envishet, dumhet m. m., skulle en rättegång för intet vara ej blott det öfverdådigaste slöseri å statens sida, utan äfven en stor orättvisa mot den fredliga och hofsamma delen af befolkningen, hvilken derigenom skulle för: lora en stor del af det skydd, som lagen nu skänker densamma. Vi vädja till en hvar som känner förhållandet, huruvida ej den medellöse samt Kongl. Maj:t och kronan, de enda hvilka för närvarande äro befriade från utgifvande af lösen, ju ock gemenligen äro de mest orimliga parter, samt, huru orätt de än må hafva, sällan lemna sina vederparter i ro förrän målet blifvit pröfvadt i den högsta instansen. Bibehållandet af lösen vid domstolarne-är således nödvändigt, på det rättegångarne, hvilka ändock i Sverge kosta oändligt mycket mindre än i de flesta andra länder, ej må allt för mycket missbrukas. Men man har kallat dessa sportler förhatliga och påyrkat deras förvandlande till charta sigillata, samt ersättning för dem genom fast lön åt domaren. Hvilken beskattning är då mer förhatlig, än just den genom stämpladt papper? Den, hvilken orsakat en tjensteman ofta be ydligt be: svär, förenadt med kostnad, för uppsättandet och utskrifvandet af protokoller och beslut uti en rättegång, börej skäligen kunna finna den vanligen till ganska ringa belopp uppgående ösen derför förhatlig, Deremot torde samma part finna det vida mera retsamt att, genom expeditionens beläggande med stämpladt papper, se sig påförd en utgift, som icke tillgodokommer någon, som med målet haft befattning. Uti konungens kansli, rikets kollegier och hofrätter, der särskilta tjenstemän finnas för expedierandet, och förmän, hvilka vaka öfver fullgörandet deraf, kan en sådan föreslagen förändring, ehuru utan allt ändamål, låta sig verkställa och är i förstnömde sorten embetsverk jemväl genomförd; men vid alla de andra embetsverk och domstolar, der någon sådan kontroll icke finnes, är förändringen omöjlig att genomföra, åtminstone utan allt för stort lidande och obehag för — allmänheten. Man måste besinna, att i de flesta fall, der sportler nu ifrågakomma, hafva tjenstemännen ett motsvarande besvär, oftast förenadt med utgift; och den dryga renskrifningskostnaden, tillika med förlusten på de expeditioner för hvilka den enligt lag utgående lösen ej kan utbekommas m, m., medtager vanligen mer än hälften af den bruttolösen, som ingår fill expeditionshafvanden. Då det är omöjligtatt lika fördela göromålen mellan alla underdomare : eller expeditionshafvande, så få sportlerna, hvilka gemenligen blifva större för den mer sysselsattetjenstemannen än för den, som innehar: en beqvämare tjenst, jemna och godtgöra missförhållandet samt utgöra en billig uppmuntran för den mera betungade. Nuvarande justitieombudsmannen, hvilken. visserligen icke är känd såsom den der bevakar tjenstemännens ehskilta intressen, har ock, uti sin berättelse till riksdagen år 1850, på dessa m, fl, skäl ansett; borttagandet af lösen vid