Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 2

Article Image
letta olycksaliga fördrag,, för att med anedning deraf förespå oss alla möjliga olycsor. Så skrifver han senast af den 17, efter mförmälandet af en audiens som österrikiske ninistern baron Langenau haft hos konungen vå Drottningholm: Man kan ej neka att sedan orientaliska kriget åra förhållanden till denna makt förbättrats. Personer, som äro invigda i vår utrikespolitiks hemligeter, försäkra att förhållandet är ett helt annat till Preussen, oaktadt det intima förhållande som för ej ängesedan egde rum mellan hofven i Stockholm och Berlin: — Skulle det ännu en gång vara detta olyckaliga fördrag af den 22 Nov. 1855 som beröfvat oss ifven denna trogne bundsförvandt och granne för att sätta i hans ställe endast aflägsna och problematiska ulianser? Efterjag inkommit på vår utrikes politiks af oränbara ämnen så uppfylda mark, tillåt att jag i några ord analyserar de faser den redan genomgåit. Man vet hvilken allmän bestörtning utbredde sig i de nordiska länderna vid underrättelsen om den lika ovaniga som oförklarliga alliansen mellan Sverge och vestmakterna, samt huru med rätta sårade Sverges srannar och bundsförvandter kände sig, då de sågo en ny dynasti, som hade alliansen med de nordiska makterna att tacka för så mycket, utan någon anledning, plötsligt lösrycka sig från deras förbund, för att söka sig allianser som voro krönta med glorian af en så dyrköpt seger i orienten. De i vårt lands utrikespolitik mest erfarne fattades af fruktan då de sågo Sverge, som så länge hängifvit sig åt fredens konster, för den närmaste framtiden kastadt midt ibland äfventyren af ett krig, som med hvarje dag antog allt större proportioner. Hvad som bättre än alla möjliga resonnementer bevisar att nationen var lika missnöjd som öfverraskad öfver den nya ställning hvari man försatt henne liksom genom en diplomatisk volt (par un tour de main diplomatique) är den uppriktiga och allmänna glädje som gaf sig luft hos vår befolkning, då freden i Paris afslöts. Man var åtminstone försäkrad mot den grymma möjligheten att nödgas korsa klingan med ett granfolk, hvilket allt sedan århundradets början så väl konungahus som nation, det förra för de utmärkta tjenster det mottagit af kejsar Alexander I, den senare.genom sina oupphörliga handelsförbindelser, hade lärt sig känna och högakta. — Det politiska problem, som så oförmodadt blifvit pålagdt våra statsmän, synes likväl nu ha stött på svårigheter, som för en lång tid skola beröfva oss de resultater: som hofvet väntar af sin lösning. Det skulle till och med ganska lätt kunna hända att riksdagen, som snart kommer att yttra sig öfver vår utrikes politik, högtidligt ogillar den isolerade ställning som den nya politiken gifvit Sverge bland nordens folk. RR — En insändare meddelar oss nedanstående, som synes förtjent af uppmärksamhet: ;Under h. exc. hr justitiestatsministerns frånvaro på permission, lärer fråga blifvit väckt och beslut vara nära att fattas om ett slags ny reglering eller arrangement i afseende på lokalerna för de särskilta departementerna inom konungens kansli i det så kallade kanslihuset vid Mynttorget. För närvarande är konungens kabinett för utrikes brefvexlingen inrymdt i bottenvåningens södra flygel ut åt Myntgatan, hvaremot justitierevisionen och dess expedition, justitiedepartementet och justitiekanslersexpeditionen såsom embetsrum upptaga hela våningen 1 trappa upp, med undantag er dast af en mindre lokal som är anordnad för den så kallade statsrådsberedningen (der ärendena preliminärt beredas till föredragning och diskuteras konsel:ledamöterna emellan före den slutliga föredragningen i konseljen). Derum, som äro upplåtna för sistberörde ändamål, befinnas likväl vara dels alltför inskränkta, dels mindre väl försedda mot kyla och drag, hvarföre fråga uppstått att utbyta dessa mot några lämpligare, hvilket tvifvelsutan har allt skäl för sig. Emellertid lärer samtidigt kabinettet för utrikes ärenden anmält sig såsom mellankommande part och söker begagna sig af tillfället för att jemväl åt sig anskaffa en mera komfortabel lokal än den det för närvarande har sig anvisad. För att nu tills fredsställa sistnämde anspråk lärer det vara föreslaget, att så väl justitierevisionen med sin expedition, som justitiekanslersexpeditionen skulle uppsägas till afflyttning och inrymmas, den förstnämde i bottenvåningen af kanslihuset och den sistnämde uti några f. d. domestikeller kavaljersrum 3 eller 4 trappor upp uti den s. k. gamla bankens hus i Storkyrkobrinken; hvaremot statsrådsberedningen och utrikesdepartementet skulle erhålla disposition öfver den del af första våningen i kanslihuset, som ej erfordrades för justitiedepartementets expedition. Detta arrangement synes likväl medföra åtskilliga olägenheter, som tyckas betydligt öfverväga det mindre angenäma för konungens kabinett att bibehålla sin nuvarande lokal, ehuru denna gerna må erkännas vara både mörk, fuktig och otreflig samt fördenskull föga passande till något offentligt embetsrum. Men vid valet af en dylik lokal, antingen för 7 eller 8 kabinettstjenstemän eller för ett embetsverk med den talrika personal och de mångartade göromål, som åligga justitierevisionen med dess. expedition Jemte justitiekanslersexpeditionen, torde väl de förra skäligen böra stå efter, helst då man besinnar att justitierevisionen är ett slags kol egium, deri vissa vigtigare justitieärenden (d. v. s. alla s. ko revisionssaker) preliminärt beredas och föredragas, innan de förekomma i högsta domstolen, förhör hållas med parter, högsta domstolens samtlige expeditioner kollationeras och expedieras m,m., åligganden, hvilka det icke allenast blefve särdeles: besvärligt, utan till: en del understundom, t.ex. vid. dånet af vagnar på den utanför bottenvåningen. framstrykande mycket befarna Myntgatan, rent af omöjligt att fullgöra i nämde lokal, då göromålen fordra en af buller icke störd uppmärksamhet. Vidare skulle en sådan omflyttning medföra den påfallande oegentlighet, att justitiedepartementets expedition skulle skiljas från omedelbar kommunikation med. justitierevisionens och att justitiekanslersexpeditionen blefve på betydligt afstånd i ett annat hus förflyttad

28 augusti 1856, sida 2

Thumbnail