Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 2

konungen, och det är ändå så länge sedan vi sågo hvarandra.n Det är sant, mumlade Gabriella, som sjelf tyckte att det låg ett sekel emellan förr och nu, ehuru endast några få timmar förflutit. Men konungens. sorgsna blick gjorde henne ondt, och hon vände sig hastigt bort under förevändning att gifva Gratienne en befallning. Har ni sofvit godt, Gabriella?... Ärninu fullkomligt återstäld från ert illamående?... fortfor Henrik. Min första tanke när jag satte mig till bords i går qväll var att besöka er så snart supgn var slut; men sedan ansåg jag det riktigare att lemna er i ro. Gabriella rodnade. Konungen betraktade henne så envist, att hennes förvirring tilltog, och begge fördjupade sig allt mer och mer i sina hemliga tankar. v . Ja, Gabriella, ända från det ögonblick, då jag i går afton uppvek min serviette, har jag ej en enda sekund upphört att tänka på er. Hertiginnan gjorde en våldsam ansträngning,: konungen såg den, men han tillskref i hennes önskan att ej på minsta honom ana sin dagen förut visade svartsjuka, och lycklig öfver att hon ej fordrade några förklaringar, teg ban; Jag tackar er, sire, jag har sofvit utmärkt godta, skyndade Gabriella att svara, liksom om hon ej hört hans sista ord, och som ni ser, är jag redan färdig till min lilla resa .. Skynda på, Gratienne. Det är strax i ordning, fru hertiginnal försäkrade den trogna kammarjungfrun, som sjorde sig tusende ärenden i rummet för att alltid vara sin herrskarinna till hands, ifall hon möjligtvis skulle -behöfva hennes hjelp. God dag, min snälla Gratienne,, utropade konungen hjertligt, mån om att underhålla vänskapsförbindelser med en så vigtig bundsförvandt. Kers hvad du ser frisk ut; dig