Aftonbladet – 27 augusti 1856, sida 3

låtom 0ss genast utan buller bära er härifrån ... Det lönar ej mödan, sirep, afbröt Espårance matt; jag vill utomdess helst dö härl pJag säger er att man har skjutit åt denna sida, utropade hastigt en stentorsstämma vid ingången till. orangeriet,. Hvar är konungen?... Har man skjutit på konungen?,., Släpp mig fram, hör ni, så att jag får se konungen ... Harnibieul... om.. Crillon!... håll!... det är ingentingy, utbrast Henrik, nedtryckt af skam, och skyndade chevalieren till mötes, det är ingenting. min ädle vän ,, Och han sökte på allt möjligt sätt att aflägsna honom, : Gud ske lof, att ni är oskadd, sire! inföll den gamle krigaren glädtigt, ehuru synbart förvånad öfver konungens enträgenhet att vilja skjuta honom tillbaka. Men sire, man har skjutit... jag ser någon ligga utsträckt på marken der borta . . . hvem är det?p Det är jag, Esperance, stammade den sårade med en så hjertskärande röst, att konunnm gömde ansigtet i sina händer och Crilion. lek af fasa, uppgaf ett sönderslitande skri. oDu... du... sårad!,.. Åh min Gud... arma barn!... I bröstet, så nära hjertat. .. Men hvem är då hans mördare ? aJag!..., svarade Pontis och störtade på knä med en så gränslös förtviflan, att ingen penna skulle förmå att skildra den; jag, som ej kände igen honom... jag, som för att lyda konungen har dödat min bror, Tro honom ej... tro honom ej..., utropade konungen, tillintetgjord af skam och smärta, Jag ville endast att man skulle arrestera honora.,. jag ville ej att man skulle använda våld . .. Ez Sully visade chevalieren Henriettes bref. Crillon förstod allt: biljetten vid bordet,