Ja, herr dEntragues reste för en stund sedan med sina damer tillbaka till Paris. Konungen darrade. Han sammanparade denna bastiga afresa med den föregående nattens händelser. Jaså, de hafva rests, mumlade han och riktade sin genomträngande blick på kamI martjenaren, liksom för att noga öfvertyga sig: att denne ingenting visste af det som tilldragit sig aftonen förut. Derefter började han att med en tankI spriddhet, som förekom der nyfikne tjenaren i högsta grad märkvärdig, otåligt promenera af och an på golfvet. Men hastigt stannade han och for med handen öfver pannan, En ny tanke hade uppvaknat i Henrika själ. Han ville ej att den minsta underrättelse om det som händt skulle få framtränga till Gabriellas öron innan han sjelf hunnit förklara henne det, och han beslöt derGre att genast uppsöka henne. T;, sin stora öfverraskning fann konungen at, oaktadt den tidiga timman, vara lif och rörelse hos hertiginnan. Gabriella hade redan länge varit uppstigen, hennes kammarjungfrur voro ifrigt sysselsatte med resetillredelserna, och Gratienne vakade uppmärksamt öfver att hennes herrskarinnas befall; ningar noggrant utfördes. Ingenting förrådde: mera den ömma och kärleksfulla scen, som aftonen förut egt rum i den kungliga älska-rinnans då så tysta och bemlighetsfulla be-ning. : Några af de unga flickor:a ville gemat skynda att underrätta hertiginnan om kcnungens besök, men Henrik hejdade der med en vänlig ätbörd och ilade sjelf in i sängkammaren, detta rum, hvarest hap. var säker på att finna Gabriella ensam, : (For. följer )