Aftonbladet – 27 augusti 1856, sida 2

Espårance! utropar gardisten med sönderslitande röst, : Du bar dödat migi O min Gud! min Gud!... jag har dödat Espårance . .. jag har dödat Espårance.-.O min Gud, jag har dödat min vän -.. O min Gud ! ; Och den olycklige Pontis började att slita håret af sitt hufvud, upphäfvande de förfärligaste rop. Du kände då icke igen mig, Pontis? Han frågar det... Han anklagar mig för att hafva velat döda sig... jag, som älskade honom högre än mitt eget lif! Konungen har då befalt dig .,.. Att följa och igenkänna en man, som skulle komma ut från . . . Hertiginnan ? : Eller fröken dEntragues, han visste sjelf ej hvilkendera. Huru? ... han visste det ej? utropade Espårance, och reste sig glädjestrålande från marken. Himlen vare -lofvad! allt är då ännu ej förloradt! ... Man kan då ännu rädda Gabriella ! ty det fins ingenting annat än min härvaro som anklagar hennel.. Fort, Pontis, bjelp mig... jag måste ut härifrån... Hör du, jag vill ej att någon menniska skall få se mig! ... Du är urskulda dig med att du ej träffade .. . att jag flydde... att du ej kände igen mig,.. med hvad du vill... men Jag besvär dig, hjelp mig ... åb, jag skall nog ega styrka att klättra öfver muren .--. Aktal rör mig ej!... jag lider för mycket... Jag kan icke taga ett enda steg,,. Pontis, knäpp upp min rock... låt mitt blod rinna -.:-328 qväfst... jag dörly 7 Säg ej så, eller jag sliter hjertat ur mitt bröst och kastar det för dina fötter. — Nåväl, Pontis, haf då medlidande med mig -döda mig fullkomligt ,., tag mig på dina ax