gent bibehållas ostyckade. JHegeln är säledes 1 detta afseende alldeles densamma som vid den fordna gymnasialundervisningen (hvaraf ock följer, att hufvudsaklig vigt här lägges på den muntliga undervisningen); men undantagen derifrån äro ojemförligt mycket oftare förekommande, af det skäl — och häruti består den egentliga afvikelsen från nyssnämde gymnasialundervisningsplan — att lärjunge kan efter sina kunskaper i olika läroämnen tillhöra olika lexlag och i hvarje särskilt Järoämne avancera (nemligen från lexlag till lexlag) efter förtjenst, oberoende af sina framsteg i de öfriga. Såsom en inskränkning i denna frihet nämnes d:ck, att det icke är lärjunge tillåtet att börja läsningen af ett språk, som först i en högre klass inträder i undervisningen, innan han afslutat de lägre klassernas kurser i alla de språk,-som derinom förekomma, ett stadgande, som äfven tillhör Nya Elementarskolan. Läsaren torde med oss finna, att denna redogörelse för den s. k. modifierade fria flyttningen icke är fullkomligt klar och upplysande. Särskilt medför talet om de ojemförligt mycket oftare förekommande undantagen den olägenheten, att läsaren måste afstå från försöket att med säkerhet bedöma, i hvilket förhållande regel och undantag i sjelfva verket stå. till hvarandra. Men hvad den kunnige läsaren med större säkerhet bör kunna: bedöma, är det, huruvida Nya Elementarskolans system är enklare och mera sammanhängande, samt huruvida Westerås läroverks läseordning, med flera obestridligt goda sidor, så afgjordt förtjenar att betraktas såsom ett lyckligt medium mellan det äldre och det nyare. Besynnerligt är, att hr Björling synes i vissa afseenden hafva samma falska föreställning om fria flyttningen i Nya Elementarskolan, som man så ofta från andra håll hört upprepas och som lika ofta blifvit förgäfves vederlagd. Likasom i nya elementarskolan är äfven här stadgadt, att lärjunge icke får anses tillhöra, och således icke heller i läroverkets katalog upptagas uti en högre klass, innan han afslutat den närmaste lägre klassens kurser i samtliga der förekommande läroämnen (med undantag naturligtvis af dem, ihvilka dispens kan beviljas). Vidare anför hr Björling ett senare tillkommet stadgande, att lärjunge icke kan erhålla på afgångsexamen grundadt afgångsbetyg till akademien utan att hafva absolverat 8:de klassens kurs, åtminstone i de flesta def förekommande läroämnen; hvarjemte han klagar öfver, att med detta stadgande föga uträttats, så länge man icke lyckats utfinna något medel att officielt pröfva resultaterna af elementarläroverkens verksamhet annorlunda, än blott och bart genom den s. k. studentexamen vid akademien, utan afseende derpå, om ynglingarne dervid förete afgångseller maturitetsbetyg från sina elementarläroverk eller ej. I sammanhang med denna klagan, uttrycker han lifligen den önskan, att något remedium måtte snart finnas mot denna kräftsjukdom på elementarläroverkens hjerterot. Programmet underrättar oss vidare, att lärjungarne inom den högre afdelningen samlas och undervisas i en enda större lärosal; att lektionsschemat är så uppstäldt, att städse 2 och 2 läroämnen samtidigt förekomma vid undervisningen, det ena för 4:de och 5:te klasserna, det andra för de högre; att åtminstone 4, men understundom ända till 6 lärare äro på en gång närvarande; att lärostunderna, som utgöra 11, å 2 timmar för hvarje ämne, ömsom användas till undervisning, till förs hör och till öfverläsning; att lexlag, som ej medhinnas på dessa lärotimmar, förhöras på lediga stunder dem emellan, och att i vissa ämnen hemlexor gifvas; att hufvudlärarne i de respektiva ämnena äro de egentligen ansvarige, och att de öfriga äro dessa till biträde enligt anvisning och föreskrift; att hufvudlärarne förrätta, hvar i sitt ämne, flyttningsexamina, och att vid dessa hufvudsakli gen tillgår så, som vid nya elementarskolan ; att de förut brukliga samfälta examina, såsom numera onödiga och onyttiga, upphört för läroverkets högre afdelning, under det de ännu fortfara för den lägre; att i afseende på ämnenas tidsföljd kristendom, historia och geografi, matematik, svenska språket, skrifkonst, sång och gymnastik öfvas hela läroverket igenom; att i 2:dra klassen tyska språket tillkommer, i den 8:dje franska språket och naturhistoria, i den 4:de latin och för dem, som derifrån dispenseras, engelska (i den 5:te synes intet nytt ämne tillkomma); i en bite grekiska och för dem, som derifrån dispenseras, engelska och naturlä:a; i den 7:de filosofi och i den 8:de hebreiska. Vidare erfara vi, att hvad disciplinen vid läroverket angår samma bestämmelser hufvudsalligen äro gällande som för nya elementarskolan, och hvad verkan af den disciplinariska organisationen be räffar, beiygar rektor Björling offentligen: att den karakter af sedlighet, ordning och. flit, som åtminstone efter den nya regleringens införande gjort sig alltmera gällande i ungdomens förhållande, under det nu tilländagångna läroåret ingalunda förnekat sig. -Fastmera torde man ega skäl till den förhoppning, att äfven hos ungdomen en mera kristligt from och. allvarlig uppfattning af lifvets förhållanden börjat göra sig gällande, än under förra tiden. Af samma program se vi äfven, att lärjungprnen antal vid slutet-af vårterminen detta r utgjorde 237 eller rättare af skäl, som här kan förbigås, såsom katalogen för samma tid utvisar, 236. Detta antals. fördelning på de olika klasserna är efter vanligheten betecknånde för det olika kunskapsbehofvet och stus diimålet, I 8:de klassen funnos 7 lärjungar,