Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 2

utbrast hertiginnan, och en blixt ljungade ur hennes öga. Åh, det är mycket, mycket bättre att duka under tillsammans, än att ensam förtvina i ett fängelse. Om ni talar på detta sätt, Gabriellan, utropade den unge mannen, hänförd af den beslutsamhet som lifvade hennes ansigte, så fins det ingenting mera gom kan återhålla 085... då skola vi nog besegra alla hinder, alla faror... Nätterna äro ännu långa, och :ag betviflar icke att vi redan uppnått Dieppe innan någon menniska ens hunnit tänka på att följa 0ss; ty för att upphinna oss, måste konungen ovilkorligen inom sex timmar efter vår afresa gifva sina order, och under denna tid vill jag tro att er frånvaro ej skall kunna uppväcka några misstankar... I annat fall hoppas jag att vi skola erhålla tjugofyra timmars försprång, och då skola vi nog hafva Frankrike bakom oss. Må Gud böra er! : Vi skola hjelpa Gud, min Gabriella!..Han ser mitt hjertas renhet... Han vet huru jag stridt emot denna vansinniga kärlek, och ban skall säkert hålla sin skyddande hand utsträckt öfver oss., Han vet också, att ni är min enda ärelystnad, min-enda lycka, Espårancel Ö, jag svär här i hans natn, utropade den unge mannen med helig andakt, att älska er så-länge mitt hjerta, slår, mina läppar kunna röra sig och det fins en blodsdroppa qvar i mina ådror ! a Och jag syär att helga er hela mitt återstående lift, utbrast Gabriella, slingrande sina armar kring hans hals. 3 En djup tystnad uppstod i rummet. Heta tårar rullade utför de begge älskändes kinder, några qväfda snyftningar framträngde ur deras bröst, och en lång, högtidlig kyss beseglade deras ingångna förbund,