Aftonbladet – 23 augusti 1856, sida 2

belgiska tidningar, som vanligen aro vat Ulderrättade, hafva förrådt, att kejsaren ännu helt nyligen icke bade beslutat något om hertigtiteln, så att dekretet sannolikt har blifvit antedateradt. Man har derföre skäl att tro, det Rysslands försök atticke uppfylla fredsfördraget af den 30 Mars, att ännu någon liten tid, enligt den så bittert bestraffade pant-teorien af 1853, behålla Kars och på godt ryskt manr bemäktiga sig Ormön, i Paris frambragt ett intryck, som återspeglar sig i minnet af Malakow. Det är er redan bekant hvilka öfverdrifna rykten (till en del uppkomna på börsen) Ryssland? öfvergående tredska att, tack vare fredsdokumentets obestämdhet, ställa till krångel, har framkallat. Man har låtit den etigelska flottan, 40 segel stark, inlöpa i Svarta hafvet och andra eskadrar koncentrera sig, allt i en bandvänning. Men det tyckes som om det icke skulle behöfvas så stora demonstrationer för att föra Ryssland till finies, huru det förhåller sig med dess närvarande be ägenhet. Det har ockeå skyndat att på vestmakternas klara och bindande framställningar utdela de mest tillfredsställande ordres. I fråga om Ormön skall det visserligeti ätinu göra några svårigheter och vilja försöka dess neutralisation. Men sådant skall icke lyckas ryska kabinettet. och dess berliner-advokaters sofismer, hvilka gå ut på att vindicera åt detsamma en rättighet till dettä änspråk, fallla ned till ett intet. Ryssland har, enligt 20 art. af pariserfördraget, ingått på en sådan reglering af gränsen i B ssarabien, att den redan efter fördragets allmänna bestämmelser för denna reglering skulle innefatta Rysslands uteslutande från Donaumynningen. Af detta skäl omtalar 17 art. af pariserfredsfördraget samtliga stater vid Donaus strand, till och med Wirtemberg, meti nämner ieke Ryssland eller en rysk k mmissarie med något enda ord. Deraf följer otvifvelaktigt att Ryssland skulle i allmänhet aflägsnas från Donaus mynningar, och det är en naturlig följd, att äfven en ringa besittning vid denna mynning måste vara förbjuden och att en sådan besittning genom Ormöns besättande måste i hvarje form strida emot fredsfördraget. Men medel att möta hvarje kränkning af freden och tilltvinga sig fredsvilkorens uppfyllande, finnes enligt-fördraget den 15 April 1856, som förklarar hvarje kränkning af pariserfredens bestämmelser för en casus belli. Detta alit är så klart, att intet engelskt skepp behöfde lyfta ankar, ej heller marskalk Pelissier. behöfde framdeles teckna sig hertig af Malakow för att begrip: ligt förklara det för Ryssland. Skada kunde det visserligen icke, att Rysslands bekanta glömska, när det är fråga om dess förpliktelser, återigen blifvit något underbjelpt genom ett bevis på den ostörda fortfarande tillvaron af alliansen mellan vestmakterna. Ryssvännerna kunde åtminstone vid detta tillfälle öfvertyga sig, att den ryska diplomatien nu har ett ojemförligt svårare spel än 1829. Då bemäktigade sig Ryssland genom fördraget i Adrianopel Donaumynningen och tog dessutom Ormön såsom en tillhörighet till Donaudeltat. Nu begagnas detta argument emot dess egen upphofsman. Man säger honom, att, då han törlorat Donaudeltat, så kan ban icke mera göra anspråk på dess tillhörighet. Sålunda har Ryssland fastnat i sin egen snara. Hertigens af Mecklenburg afsked från den preussiska tjensten är officielt bekräftadt. Skälen känner ni af ett mitt föregående bref. I Tyska tidningar hafva åtminstone vågat vid Å underrättelsen om hans afsked antaga, att hertigens utgifter hafva öfverstigit hans inkomster. Ifall en vanlig dödlig måste lemna hufvudstaden och armen med en vexelskuld, som af några uppgifves till flera hundra tulat saken så lenhändt. Med regerande storÅligtvis mera varsamt. Skuldsättningsvanan hos flere junkrar, bland andra sådana som höra till armen, har emellertid blifvit sådan, att polisen fallit på ett eget medel att motadlig officer utstäld vexel på mer än 2500 thaler för 1200, är nu posterad en Schutzman (poliskonstapel), hvilken frågar hvar och en, som besöker köpmannen-ockraren, ten af den med honom afslutade affär. Likaledes åtföljes sedan flere dagar en kommissionär, som plägar vara mäklare mellan Berlins ockrare och de adliga officerarne, öfverTallt på gatan af en sådan skyddsman. Att detta af polisen tillgripna medel, att fylla lucl korna i våra lagar mot ocker, icke kastar nåot vackert ljus på de högre kretsarnas sedlighet, behöfver icke anmärkas. Äfven den beryktade depeschstölden i Potss dam börjar åter spela en roll. Prinsen af -I Preussen har nemligen påyrkat, att saken -I skulle blifva utredd af domstol. För att t) komma till rätta med denna höga önskan och någoriunda omstämma det intryck, som denalna vedervärdiga affär gjort på allmänheten, blef nu genom tidningarne utspridt, att en undersökning om landsförräderi verkligen blifvit mot Techen börjad. Dervid skulle begripligtvis uppmärksamheten vändas på depeschernas försäljning till de utländska sändebuden, och om möjligt bringas i glömska, att enligt den promemoria, som afgifvits af vicepresidenten 1 preussiska räkenskapskammaren, hr Seiffarth, Techen redan några år stått i hr v. Manteuffels sold och till denne försålt kopiorna af hrr Vv. Gerlachs och Niebuhrs depescher, ehuru han sedermera, då han icke tyckte sig få nog betaldt, äfven börjat afyttra några depescher åt utländska beskickningar. Spioneriet var likväl organiseradt och lång tid begagnadt uteslutande under ministerpresiaentens auspicier, såsom iden Seiffartbska promemorian kan utförligt läsas. Detta skall nu trängas i bakgrunden derigenom att depeschernas försäl ning till hrr de Moustier och lord Bloomfield bållas fram så mycket som möjligt. yck ; som-möjligt. föraökes med det besen thaler, och af andra till en half million, så skulle tidningarne svårligen hafva behandhertigens af Mecklenburg broder: och konungens af Preussen frände handlar man naturverka den. Utanför en bekant ockrares hus, hvilken ännu helt nyligen köpte en af enå om stånd och namn samt om beskaffenheRR JA RR