Aftonbladet – 23 augusti 1856, sida 2

lända till en så bestämd fördel för dithörande I studier och !efnadsriktning. Likväl må erinras, att de tillfällen till åhörande af så mångal olika predikanter, hvaribland väl alltid en och I annan u!märktare måste finnas (och flere skulle finnas, om uviversitetet vore här), som mångfralden af kyrkor och församlingar i hufvudstaden erbjuder, otvifvelaktigt vore af värde för den, som skall bilda sig till prest och som under begagnandet af sådana tillfällen finge anledningar att taga exempel sig både till efterföljd och till varning. Emellertid må medgifvas, att om man här, likasom i Frankrike, komme till den öfvertygelsen, att alla fakulteteternas sammanförande till en enda korporation och sammanvoro på en och samma ort icke äro nödvändiga hvarken för de vetenskapliga studiernas idkande eller för vetenskapernas förkofran, och om vid en blifvande universitetets flyttning det följaktligen skulle sättas i fråga, att någon fakultet skulle stansa qvar i Upsala, ehuru de öfriga flyttades till Stockholm, så vore den teologiska aktigt den, för hvilken en sådan boskilnad med mesta sannolikhet komme att yrkas och möjligen äfven med jemförelsevis mindre olägenhet, än för de öfriga, kunde me dgifvas. Detta i korthet om fördelarne af en flyttning till hufvudstaden för de särskilta studierna hvart för sig. Såsom en fördel, som vore för dem alla geröiensari, efinra vi om de rika biblioteker, som hufvudstaden eger — det kungliga, vetenskäpsakademiens och de öfriga akademiernas, karolioska institutets, teknologiska institutets m. fj. — nvilka i förening med universitetets eget, om det flyttades hit, skulle bereda den svenske vetenpskapsidkaren inom hufvudstaden en rikligare tillgång till litteraturens skatter i alla riktningar, än uu och under andra förhållanden någonsin och någonstädes inom vårt land kan blifva fallet. En visserligen medelbar, men högst väsentlig fördel skulle universitetet och ungdomen också draga af den inverkan, lifvet i hufvudstaden komme att ega på professorerna och de yngre akademiska lärarne sjelfva. Om dessa med skäl kunde hoppas, att genom sin intelligens och sin moraliska halt verka välgörande rundtom sig, så är det också säkert, att stället skulle på dem tillbaka utöfva en gynsam inflytelse, genom afnötande af studerkamrarnes fördomar och öppnande af vidsträcktare och friare utsigter öfver lifvet och samhället. I strid med denna åsigt står visserligen den ännu af rätt många hyllade meningen, att universiteternas lärde, med afseende på arten af deras verksamhet, till största gagn för sig sjelfva och det allmänna, böra lefva afskilde från verldsbullret på ett aflägset och fridlyst ställe. Det var medeltidens åsigt, som äfven följdriktigt stängde lärdomen inom : klostermurarne och gjorde de lärde till munkar. Men denna mening eger knappast den djupsinnighet, hvarpå den gör anspråk. Aflägsenbeten från verlden skapar en annan, egen verld, af inskränktare mått i jemförelse med den verkliga. Detta insåg och beklagade äfven Geijer, hvars omdöme i detta afseende är så mycket tillförlitligare, som han stegvis, under många år, bröt sig igenom de på stället traditionella fördomarne och illusionerna. Hvad han ändtligen hade funnit, det uttryckte han med den öppna förklaringen, att stugan blifvit honom för trång, och att han blifvit mätt på de ideella pretentionerna. Sådana pretentioner, af det slag, som måste förkastas, uppkomma och näras just af obekantskapen med det verkliga lifvet. De idealer, som tillhöra fantasien, kunna vara snillrika, men de stå utom lifvet, de kunna icke förverkligas och äro således i den meningen gagnlösa. Utan erfarenhet och verldskännedom händer det den lärde, att han idealiserar sig in i en overklig verld eller — tillbaka in i en föråldrad och förgången. Och likväl fordrar man med rätta af vetenskaperna, att, under det de visserligen också hafva ett ändamål i och för sig, de tillika skola gagna det allmänna. En universitetslärare bör ej blott vara allt hvad han förmår såsom vetenskapsman; han har ert ej roindre maktpåliggande skyldighet, nemligen den att undervisa I och uppfostra. Han skall således ej blott vara en lärd, utan äfven en medborgare, som kan uppfostra medborgare. Sjelfva den lärdom, han såsom undervisare meddelar, bör vara beräknad på att på ett rätt väsentligt och lefvande sätt gagna den blifvande medborgaren, som bör ingå i samhällets tjenst med lefvande kunskap och håg att verka, ej blott med betyg om ett visst mått för kunskap, lik en med etikett försedd fyld flaska. . Derföre är också hufvudstaden de akademiÅska lärarnes rätta hem. Funnes inom deras korporation någonting qvar af den gamla surI deg, man med ett nog strängt uttryck kanske kunde kalla skråanda, så skulle sådant Ål säkrare försvinna i hufvudstaden än annorstäI des. Hade de förut med oro eller misstanka betraktat allt nytt, som sker eller åstundas inom stat och samhälle, med en viss förskräckelse åsett lifsyttringarne inom det poliTtiska lifvet, samt visat benägenhet att inom detta område utöfva inflytande i tillbakagåenI de riktning, så skulle detta förhållande upp-Å höra, om de sjelfva förflyttades de politiska rörelserna närmare; de skulle säkert lugna sig , loch snart finna att de, om de ville verka på I det politiska fältet, kunde göra detta på ett t för fäderneslandet mera välgörande och för 5 dem sjelfva mera hedrande sätt, än att begagÅ nas såsom eftersläpande hållhakar för att hämma den starka farten af tidens rullande vagn. Äfven föreläsningarne skulle vinna på att blifva hållna i hufvudstaden. Likasom iKöt penhamn, Berlin, Paris och annorstädes skulle . I hörsalarne icke ensamt befolkas af den aka , demiska ungdomen, utan äfven äldre åhörare, rsom lifvades af begär efter kunskap, skulle der infisna sig. Ett sådant deltagande skulle -1å andra sidan lifva och intressera föreläsaren, -loch om han i sina föredrag vid ett universitet i al landsorten någon gång skulle tyckas sjunka e till trivialitet, skulle sådant icke så lätt kunna r inträffa på lirosalar inom hufvudstaden med alden större offentlighet, som der är rådande, Ft ÖH HQ Fm a eh ee —0Q OO ta W ÅN SS rr pr oc00 -—-— HH ——-— M 4 HA M AA MM FM je ROD