Aftonbladet – 22 augusti 1856, sida 2

ende af sitt förradistrikt. ETTOR ALISON möjligheten, att kunna emoitaga ett förnyadt förtro Brefiåda . 1. Vi hafva redan för någon tid sedan från den Medlem af Upsala studentkår ochodettagarö i det skandinaviska studentmötet 18i6,, gf hvilken den insända artikeln i n:r 179 angående hr Albert Boaniers sätt att illustrera det skandinaviska studenttåget var författad, ettiottagit ett Svar till hr Albert Bonnier i anledning af hans i n:r 181 afgifna klaring. Då vidlyftigheten af detta svar icke till ter dess fullständiga införande, och polemiken deri dessutom här och der befinnes öfverflödigt personlig, men å andra sidan insändarens förtrytelse öfver, dena af hr Bonnier (likasom äfven af en annan förläggare) i bokform utgifna berättelsen om studenttåget synts oss hafva alltför många skäl för sig för at: böra undertryckas, anse vi oss böra nämna, att ett så beskaffadt svar kommit oss till handa, inskränkande oss likväl att endast i korthet anföra detvigtigaste i sak af hvad det innehåller. Insänd. säger sig blott hafva att göra med hr B., icke med redaktören eller redaktörerna af hans bok, emedan det är hr B:s företag att på ett slarfvigt, ofullständigt och ovärdigt sätt gå den officiella beskrifningen på det skandinaviska studentmötet i förväg, som insänd. klandrat. Det klandervärda ökas endast genom det hristfälliga och vanvårdade utförandet, och minskas icke genom att söka vältra skulden på tryckfel eller på den eller dem, som redåigerat boken. Förläggarens sätt att i dåligt, fast grannt skick utkasta sin handelsvara i verlden innebär förakt både för publiken och för den sak boken behandlar. Afsigten att förekomma den officiella berättelse, som norrmännen fått uppdrag att utgifva, är uppenbar, och företaget, såsom utgånget från en svensk, måste redan de:före af hvarje finkänslig och hederlig svensk ogillas. Att äfven någon annan gjort på samma sätt, hjelper icke upp saken. Om man än hos oss är van vid dylika företag, så är man det icke i Norge och Danmark. Det missförstånd der, i synnerbet i Norge, som insänd. hade fruktat, har ock varit nära att blifva en verklighet, enär man genom bref derifrån erfarit, att norrmännen trott hr B:s beskrifning tillkommen med Upsala studentkårs och mötets härvarande bestyrelses vetskap och medverkan och i anledning deraf yttrat sig benägne att uppgifva utarbetandet af den officiella beskrifningen. Hr B. låtsar i sin förklaring okunnighet om när och shvar, denna var ämnad att utkomma, men det senare var dock uttryckligen tillkännagifvet i hufvudstadens tidningar i sammanhang med redogöreisen för mötet och kunde således omöjligen undgå hr B:s egna eller deras ögon, som redigerade hans sammaastälda berättelse. Men ändå skyndade hr B. att slarfvigt omtrycka hvad allmänheten nyss hade läst. — Insänd. vederlägger hr B:s försäkran, att hans berättelse är ganska fullständig m. m., och anför exempelvis, att professor Velhavens tal i Upsala vid besvarandet af professor Carlssons skål för Kristiania universitet icke finnes upptaget, ehuru det varit tryckt både i norska och svenska tidningar, att den :i Upsala i sista stunden före mötet tryckta förteckningen på deltagare blifvit aftryckt med alla oriktigheter och ofullständigheter, ehuru mer än 85 namn der saknas, till större delen personer, som antecknat sig sedan förteckningen redan var tryckt 0. s. v. — Insänd. erinrar vidare om tryckfrihetsordningen, bestrider missbrukets upphöjande till lag, förnekar rättigheten att strafflöst eftertrycka tal och utgifva dem samlade i bok, blott derföre att de varit offentligen hållna (eljest skulle t. ex. svenska akademiens offentliga förhandlingar, akademiska lär:res föreläsningar o. s. v. af hvem som helst, blott med. snabbskrifvares tillhjelp, kunna utgifvas såsom spekulation att förtjena penningar på andras arbete), tillbakavisar misstanken att insänd. af feghet gömt sig bakom anonymiteten (han hade vid insändandet af den förra artikeln både till Aftonbladet och till Svenska Tidnin.en, vilken senare likväl icke upptagit den och aldrig yttrat sig om saken, erbjudit sitt namn under artikeln, om så fordrades) och slutar med ex erinran om den moraliska synpunkt, utur hvilken han anser hvarje försvar för ett handlingssätt sådant som det ifrågavarande vara fruktlöst, äfven om det skulle kunna försvaras. ur juridisk, hvilket icke ens är fallet. 2. En insändare, som tecknar sig 4. Z. och skrifver under sigill af en kunglig corps, erinrar, att l.ndshöfdingen i Vesternorrlands län hr Gynther under en längre tid åtnjutit bidrag af allmänna medel för utarbetandet af en särskilt författningssamling rörande Kongl. Maj:ts fotta, att af detta arbete de tre första delarne, omfattande bokstäfverne A—F, utkommo under åren 1851 och 1852, men att allt sedermera ingen fortsättning synts till; och, då en hvar, som subskriberat på arbetet, för att icke tala om flottans embetsoch tjenstemän, naturligtvis önskar deraf få verklig nytta och vägledning, hvilket utgifvaren deremot — att döma af den stora tidsutdrägten med arbetets fortsättande — befaras icke hafva tagit i skyldigt betraktande, anhåller insändaren, som är en af subskribenterna och som för sin del icke har råd att förgäfves bortkasta sina penningar, att.:genom Aftonbladet få en erforderlig påminnelse i saken offentliggjord. 3. Ett par insändare beklaga sig öfver bristande tillsyn och vård om Stockholms hamn och anse bristerna i dessa afseenden föga komma att afhjelpas genom den nyligen utfärdade nya hamnordningen, så framt icke vederbörande myndigheter och embetsmän blifva mera uppmärksamme och nitiske än hittills. Den ene klagar i synnerhet öfver underlåtenheten att bereda plats åt ankommande ångfartyg, hvarigenom stundom mycken tid förloras, innan passagerare äro i stånd att få komma i land och obehagligt gräl förorsakas med skeppare, som blifvit vane att få göra huru de behaga. Den andre fästar särsKilt uppmärksamhet vid Klara sjö och olägenheten både för trafiken med båtar och för sundheten deraf, att man låter vattnet i denna sjö betäckas af sjögräs, som dels i hög grad försvårar rodden, dels i ruttnande tillstånd -sprider osunda dunster i trakten, så att till och med de på serafimerläsarettets gård promenerande konvalescenterne sägas lida deraf. 4. Författaren till en artikel om beskattningsväsendet i Sverge har alltför summariskt antydt sina åsigter i ämnet; de fordra, för att bli rätt begripliga och i någon mån kunna göra sig gällande, en närmare utveckling. 5. Insändaren af ett svaromål på en kritik i Aftonbladet öfver en öfversättning af ett vetenskapligt arbete har ingenting i sak att genmäla, utan upprepar blott utan skäl de beqväma. och alltid till