Aftonbladet – 22 augusti 1856, sida 2

— MUM — — —— VO H ÄN —NNSNNSSNNNOS är efter deras föredömen som folket vanligtvis rättar sig. Zamet bugade sig, hans genomträngande blickar lemnade ej konungens ansigte, på hvilket han omsorgsfullt försökte att läsa de tankar, som bodde inom detta kungliga hufvud: Hvad mig beträffar, fortsatte Henrik, har jag här ganska mycket att göra... men så fort dessa arbeten äro slutade, skyndar jag till dig, för att göra hertiginnan min uppvaktning., Hos mig, sire? Ja, herbergera henne du! — Ditt palats är ett paradis på jorden... Ja, du bor verkligen mycket bättre än jag, käre Zamet... visa derföre hertiginnan så mycken gästvänlighet som möjligt, jag lofvar att hon skall betala dig med samma mynt, när hon blir drottning. Var det de i spiseln flammande bränderna, eller en inre rörelse, som vid dessa ord kastade ett blyfärgadt sken öfver florentinarens ansigte? Det är mig en stor ära, siren, sade han, och jag vill uppbjuda hela min förmåga, för att värdigt emottaga den höga gästen... men jag är i detta ögonblick illa i ordning .- Det gör ingenting... om också bordet blir litet tarfligt, skall man nog ursäkta dig för fastans skull... Vi skola dock i dag ännu äta kött, ty jag har fått dispens af påfven för en måltid, och min jögareappetit har dertill utvalt den. som vi i detta ögonblick skola begifva oss till... Kalla nu hit de andre, la Varenne. La Varenne lydde, och flera af de i den angränsande salen väntande herrarne inträdde, Det var hofvets förnämsta ädlingar. Grefven af Auvergne presenterade konungen sin stjuffar,grefve dEntragues. Denna familj hade nu ändtligen äfven lyckats att erhålla en inbjudning till Fontainebleau. Herr dEntragues blef utmärkt väl emottagen af monarken, ehuru ett visst tvetydigt leende ej lemnade den store Henriks läppar under denna