Aftonbladet – 22 augusti 1856, sida 2

na innebyggarne en hög grad af sjelfständignet, erkänna nästan endast till namnet sultanens af Marocko öfverhöchet, sysselsätta sig nufvudsakligen med röfveri och utgöra en skräck för sina grannar. Då prins Adalbert med Danzig den 7 Augusti befann sig utanför Rifs kust, satte han ut tvenne skeppsbåtar, för att rekognoscera den trakt af kusten, der år 18352 preussiska skeppet Lange från Colberg blef plundradt af sjöröfvare, hvarvid allt manskapet mördades. Dessa båtar mottogos från stranden med häftig gevärseld och och tvungos att återvända till korvetten. Prinsamiralen befalde då, att några båtar skulle bemannas, medföljde dem sjelf jemte sin adjutant, och landsteg med 65 man matroser och gjösoldater på kusten, der en öfverlägsen skara af sjöröfvare sökte att hindra landstigningen. Men stormande trängde skeppsmanskapet med prinsen i spetsen framåt, argrep fienden eftertryckligt och dref honom med ansenlig förlust uppför den klip piga kuststrickningen, till dess sjöröfrarnes ständigt vexande antal gjorde det rådligast att återvända till korvetten. Med mycken kallblodighet gjorde den lilla truppen sitt återtåg och förlorade i döda 1 officer och 8 man samt hade 2 officerare och 17 man sårade. Båtarne återvände lyckligt till Danzig. Löjtnant Niesemann, prinsens adjutant, hade blifvit skjuten vid hans sida, och han sjelf hade blifvit sårad i högra låret. Sedan båtarne blifvit tragta ombord, öppnade Danzig en kort, men verksam kanonad mot kusten och skulle vågat en ytterligare landstigning, om icke dess besättnings styrka varit allt för ringa. Korvetten återvände till Gibraltar, aflemnade der sina sårade på engelska militärhospitalet; de fallna begrofvos med alla militäriska hedersbetygelser. Prinsen skulle: öfver England återvända till Preussen. Hans blessyr hade redan den 10 märkligt förbättrats. Engelska skeppet Vesuvius; hade genast blifvit afskickadt, för att fordra förklaring af de marockanska myndigheterna.