Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 3

er; det berodde således af mig att gripa henne och derigenom hindra henne ifrån att hos er uträtta sitt ärende... Gratienne har nyss lemnat er, mina agenter vänta utanför, och hon skall ej hafva tagit hundra steg, förrän bon hejdas af dessa minatrogne kunskapare... Nå, inser ni nu hvilken fara ert bref löper och hvarföre jag -innu en gång säger er: återkalla Gratienne, Speranza. Eller kallar ni äfven detta för en snara?... Esprance stod stum; detta argument hade förkrossat honom, och hans nedslagna ögon samt förvridna drag bevisade tydligare än någonting annat att han var öfvertygad om sanningen af italienskans ord. Godt! fortfor Leonora, när hon såg att han förblef orörlig stående framför henne, ni har då icke skrifvit... men jag har ännu många vigtiga saker att meddela er; för mig derföre antingen in i edra rum, eller, om ni föredrager det; ned i trädgården, ty så här i LES kunna vi ej stå längre. Med dessa ord steg hon hastigt utför trappan. Espårance följde. henne, kufvad och förkrossad. Då de kommit ned i trädgården, skyndade den unge mannen att bereda sig på den nya attack, för hvilken han kände sig snart blifva ett ofter. Jag afhör er min fru, sade han, ehuru jag i hög grad förvånas öfver ert sätt, att intränga i mitt hus, men huru som helst, så kan ni nu tala. Aldrig, svarade Leonora, har ni med mera uppmärksamhet behöft lyssna till mina ord än nu. Speranza, jag ber er, glöm allt hvad ni hittills sett och hört af mig, för att endast genomträngas af det, som jag nu vill säga er... föreställ er att det är en af antikens profetissor som tilltalar ef. Jag visste redan, att ni emellanåt tjenstgjorde som spåqvinnax, afbröt Espårance ironiskt, men att ni äfven tillhörde antiken, var mig obekant. För Guds och alla helgons skull, skämta iekel utrepade : italienskan. Sedan vårt si