Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 3

förändring kar ske på ett för begge rikena tillfreds ställande sätt, ligger utom det åt komiten lemnad uppdrag. -Komiten utgår således från den förutsätt ing, att en sv:nsk och n norsk embetsmyndighe kall hvar för sig handlägga de ärenden, som ute lutande röra Syerge eller Norge, och tror att dei förra bör vara Sverges kommerskollegium och der senare norska regeringens departement för det inre Deremot: böra . de. gemensamma konsulatärendena hvilka enligt sin natur sortera under en speciel em betsmyndighet, tillhöra statsministern för utrikes ären dena. Denna fördelning sf göromålen har komitr iakttagit i sitt und. förslag till ny konsulsstadga Genom de flera beröringspunkter, som enlist detts förslag skulle uppstå mellan -statsministersembetet och konsulerna, och i följd af det lydnadsförhållande hvari desse skulle komma att stå till. bemälte embetsman, synes det ändamål fullkomligen vinnas, som i det und. anförandet omförmäles, atf nemligen hbereda tillfälle till ständig brefvexling mellan statsmi nistern för utrikes ärendena och konsulerna. Förvaltningen af konsulsfondens medel besörjes nr af konvojkommissariatet, i egenskap af styrelse för handelsoch sjöfartsfonden, som bestrider Sverges utgifter och till hvilken norska statsverkets bidrag inflyter. Detta embetsverk utbetalar således konsu lernas löner, pensioner m. m. i öfverensstämmelst med den för särskilta tider fasstälda stat. I afseende härå tror kemiten en förändring böra ske och anser de af begge rikenas allmänna medel lemnade bidrag böra utgöra en särskilt fond, hvars förvalt ning, såsom en för begge rikena gemensam angelä genhet, bör tillhöra utrikesdepartementet, på sätt hr statsministerns und, anförande i ämnet jemväl innehåller. Likväl föreställer sig komitn, att den speciella räkenskapsföringen för den fond, hvarur konsulsutgifterna skola bestridas, och som ru besrjes at konvojkommissariatet, icke kan, med afseende å räkenskapernas revision och deraf följande åtgärder utan olägenhet åliggas statsministern personligen; och komitn hemställer derföre, att ifrågavarande räkenskapsföring måtte uppdragas åt en särskilt tjensieman i utrikesdepartementet. Denne tjenstemans ställning, med afseende på redovisning och ansvar, finner komiten böra bestämmas efter de för svenska tjenstemän gällande föreskrifter, så att räkenskaperna blifva underkastade kammarrättens revision och bedömande, och ifrågavarande tjensteman i och för befattningen lyder under svensk domstol. Till ernående af den från norsk sida erforderliga kontroll, anser komiten böra bestämmas, att en afskrift af räkenskapen, jemte bilagor, skall ötversändas till norska regeringens departement för det inre, som deri: genom . blifver i: tillfälle att inför K. M. framställa de anmärkningar i afseende å fohdens förvaltning. hvartill granskving kan föranleda. Derest K. M:t skulle bifalla hvad komiten hemstält, synes förändringen lämpligast kunna ske på det sätt; att i ut: rikesdepartementet. upprättades en särskilt byrå för rikenas gemensamma konsulatärenden, och så, att den tjensteman, åt hvilken kassaförvaltningen oeb råkenskapsföringen : blefve anförtrodda, komme att förestå denna byrå samt i sådan egenskap egde att till statsministerns handläggning förbereda de konsulatangelägenheter, som skulle tillhöra departementet. Alla med en dylik byrå förenade kostnader torde böra uppföras bland de gemensamma konsulatutgifterna, och komiten har derföre iden redan meddelade. öfversigten upptagit 2000 rdr.sp. årligen för administrationskostnader, doek: endast förslagsvis. Jemte ofvanberörde penninogeförvaltning utöfvar konvojkommissariatet en viss uppsigt öfver konsulaterna i Barbareskstaterna och upprättar underd. förslag till dessa konsulsbefattningar vid inträffande ledighet. Komitn har ej kunnat finna något skäl för bibehållande af dessa äldre bestämmelser, och får derföre tillstyrka att den konvojkommissariatet ännu tillhörande befattning med konsulsärenden måtte helt och hållet upphäfvas. De gemensamma konsulatirenden, som af K. M. i nåder afgöras, torde fortarande böra i sammansatt svenskt och norskt statsråd föredragas. Under den 26 April 1836 och den 20 Januari 1837 har det blifvit i nåder bestämdt, stt frågor om konsulers anställande och afskedande samt om konsulaters förestående under ledighet skola ocehandlas i sådant statsråd. Då likväl icke dessa öreskrifter omfatta alla dylika gemensamma ärenlen, hvyarpå exempelvis kan nämnas frågor om penioner, gratialer och utomordentliga ersättningar till sonsuler m. m., hemställer komitån, att en mera vidsträckt bestämmelse i detta hänseende måtte träda i stället för nyssberörde nådiga beslut. Underrättelse om de i svenskt och norskt statsråd fattade oeslut meddelas nu vederbörande konsuler på dubbel väg, nemligen dels af k. kommerskollegium och dels af norska regeringens departement för det inre. Komiten tror det vara mera lämpligt att dessa meddelanden uppdragas åt statsministern för utrikes ärenlena, och får derföre i underd. föreslå, att till nyssrämda nådiga bestämmelse måtte fogas särskilt förekrift härom. Då komiten härjemte i underd. öfverlemnar det örslag till ny konsulsstadga med tillhörande expediionstaxa och öfriga bilagor, som komiten i åtlydnad ft K. M:ts befallning utarbetat, anmäler komitån illika, att detta förslag väl hufvudsakligen är grunladt på nu gällande konsulsstadga, hvars plan komiÖn ansett böra i det väsentligaste bibehållas, men utt komiten sökt genom lämpliga tillägg och föränlringar afhjelpa de brister, som i förordningen föreunnits. Härvid anser sig komiten böra särskilt vitsrda det gagn komitn haft af ett utaf generalkonuln i Helsingör, F. A. Everlöf, författadt förslag till konsulsstadga, hvilket bemälte generalkonsul sistl. är insändt till herr statsministern. Komitn har för frigt icke ansett sig böra ingå i de minutiösa dealjer, som många främmande länders konsulsstadga nnehåller. j Slutligen fäster komiten K. M:ts uppmärksamhet vå en bestämmelse, som eger sammanhang med konulsväsendet, men hvilken komiten anser numera öfferflödig, antingen ny konsulsstadga utfärdas eller ej. unligt k. skrifvelsen till kommerskollegium af den 0 Juni 1853 är nemligen förordnadt, att förhyrning f svenska sjömän å norskt fartyg utom Norge icke nå tiliåtas utan att kontrakter upprättas, hvaruti kepparen uttryckligen och vid enahanda påföljd, som afseende å besättningens aflöning eger rum, förvinder sig att draga försorg om och bekosta sjömänens ordentliga hemförskaffande från afmönstringsrten; om hvilket nåd: beslut kommerskollegium geiom eirkulär af: den 26 Juli sistnämde år förständisat så väl de förenade rikenas konsuler som vederörande svenska myndigheter. Detta nådiga bref förnleddes deraf att, enligt då gällande norska lagstifting, det ieke var tillåtet att i Norge förhyra andra n norska sjömän på norska fartyg. I följd af denna estämmelse saknade svenska sjömän, som med norskt artyg ankommo till Norge, i allmänhet. tillfälle att lerstädes taga hyra och måste af sådan orsak ofta temsätidas på allmän beköstnad. Sedermera har likäl härutinnan en förändring blifvit gjord genom i lorge utfärdad lag af den 26 Aug. 1854, som tilltäljer att på norska fartyg må förhyras ettvisst anMED MORA VE DE BENTE RTR MT FREINER OAE TA SEN