Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 2

partier. Efter representatioaeus slut framropades recettagerskan och hr Almlöf. — Med telegraf har från Kalmar underrättelse ingått, att ångfartyget Nordstjernan, på sin resa fördröjdt af storm, först i dag kl. 4 på morgonen passcrat nämde stad och såle des ej är att hitvänta förr än i morgon på förmiddagen. Om Carl Johan har ännu icke veterligen någon underättelse med telegraf ingått. — Vid det i sönd i Jakobs kyrka hållna val till ledamöter i öfve styrelsen för vattenledningen invaldes t. f. byråchkefen professor ykander, och icke major Wijkan ler, såsom förut af misstag blifvit uppgifvet. — I en skrifvelse från Tronåhjem berättas följande lustiga historia från H. K. Hi vicekonungens resa: På ett af de mest backiga vägstyckena i södra Troadhjems amt begagnade prinsen karriol; has körde mycket fort, och så hände det, att han kom till nästa station 10 minuters tid före sitt följe och helt allena. Då han reste i civila kläder — brun öfverrock och grå hatt — och för öfrigt alldeles som en engelsk turist, föll ingen på den iden att det kunde vara vicekonungen, som ankommit till stationen. Socknens. prest, som hade kommit till stället för att presentera sig och förmanskapet och för att hålla ett tal för vicekonungen., på hvilken han nu hade väntat en timmas tid, vände sig till den förzaente engelske turisten och frågade om man snari kunde vända vicekonungen, hvarpå denne, som förmodligen icke riktigt. förstått frågan, svarade, att hans svit skulle komma strax efter. Vicekonungen ville hu bege sig in i huset, men ipresten, som ej fann sig tillfredsstäld -med det besked han hade fått och gerna ville ha litet bättre underrättelse om vicekonungens ankomst sökte inleda samspråket ånyo genom alt anmärka: Jag tycker att jag sett er någon gång förut; men då prinsen förnekade bekantskapen, utbad sig presten att få veta hans namn. Då prinsen nu tillkännagaf, att han sjelf vore vicekonungen, utbrast presten med ett ironiskt leende: Har man sett! Så att ni skulle vara vicekonungen ? hvarpå prinsen upprepade sitt yttrande och försäkrade presten att han kunde tro honom på hans ord. Presten, som nu befann sig i en mycket olycklig situation, framförde nu afsigten med sin. ditkomst, men yttrade, att det kanske vore rättast och mest passande om han: uppsköte att. hålla sitt tal till. dess vicekonungens följe anlände: men prinsen; som förmodligen var mätt af tal på sin resa, bad pastorn kila på strax, hvilken uppmaning genast efterkoms, och sålunda fick sviten bedröfligt nog icke mycket godt af talet. Det var dock lyckligt för pastorn, att det verkligea var vicekonungen, för hvilken han sålunda kem att deklamera sitt tal, och icke — hvilket lika väl hade kunnat inträffa — en gyckelmakare. — Den Handelsoch Sjöfar:straktat, som vi för-.någon tid sedan berättade blifvit afsluten mellan konungarikena Sverge-Norge och begge Sicilierna, finnes nu meddelad i författningssamlingen, hvars 45:e nummer den upptager. Den är affattad i 1: artiklar och undertecknad, å svensk-norska sidan af Sverges-Norges charg daffaires vid. de italienska hofven, grefve C. Wachtmeister, samt på den atdraaf neapolitanske utrikesministern Carafa och hans sicilianska majestäts öfverstekammarjunkare, f. d. ministern statssekreteraren furst Comitini. Traktaten är afslutad i Neapel den 10 April och ratificerad i Stockholm den 28 och i Gaeta den 30 Maj. ARTE — Kommerskollegium har erhållit del at tvenne kungörelser rörande två stadiga fyrar i Charlestons hamn i Södra Carolina, och en dylik fyr vid mynningen af Pasquotank-floden i Norra Carolina, samt angående en omvexlande röd och hvit fyr vid Pontillac nära inloppet till och på norra stranden af Gironde-floden på Frankrikes vestra kust, hvilka kungörelser äro hos kollegii registrator att tillgå för dem, som deraf önska taga kännedom. — Kommerskollegium har bifallit, att höstmarknaden i Waldemarsvik, i innevarande års almaaacha utsatt till den 21 November och i nästkommande års till den 20 November, må i stället under båda åren ega rum den 4 i nämde månad. Rikesdagserannavalen. Presteståndet. Till representanter för Wewiö stift hafve blifvit valde: v. kontraktsprosten, lektorn mag. 4. Melander med 54 röster, kontraktsprosten mag. J. M. Almqvist med 42 samt prosten mag. C. H. Ståhl med 36 röster. Närmast i röstetal voro prosten mag. P. C. Ponten med 12 och prosten C. F. Nilsson med 9 röster. — Times meddelar för den 12 dennes en artikel rörande Itslien, hvaruti tidningen, såsom den alltid gjort, på det bestämdaste uppträder emot Mazzini och förklarar sig för Manin, såsom representanten för de moderata och förståndiga liberala. Emellan de båda nämda personerna äger sedan längre tid tillbaka en litterär fejd rum, isynnerhet i fråga om Piemont. Mazzini vill, såsom en stor republikan, alldeles ej veta af de förhoppningar som det näationala partiet i Italien bygger på sitt sardinska konungadöme och den sardinska konstitutionalismen. Han bekänner sig till den åsigt, att en liberal monark är vida farligare för frihetens sak än en herskare, som rent af ger sig ut för despot. Republiken Venedigs fordne diktator deremot är af den mening, att konung Viktor Emanuel har till bestämmelse att tillvägabringa Italiens enhet. Times yttrar i anledning häraf: Hvar och en; som grundligen tänkt öfver italienska frågan, bör ha vunnit den öfvertygelsen, att Italien genom det nyss slutade kriget vunnit de vigtigaste fördelar. Väl är Rom ännu fullt af utländska bajonetter, på legationerna hvilar det österrikiska förtrycket, de bästa och visaste neapolitanare försmäkta i fängelser, och menskligheten nödgas ännu alltjemt låta höra det bittra utropet: Huru länge skall det så fortgå? Men moderata personer äro likväl böjda för att i den ställning, som Piemonts konstitutionella regering intagit, se början till ett nytt tidskifte. Äfven de som i allmänhet förtvifla om det konstitutionella systemeta fortkomst på kontinenten, börja efterhand tro, I rade hon. skulle ni sanska säkert ha skyn