Aftonbladet – 21 augusti 1856, sida 2

MMMM Gratienne närmade sig medhjertat uppfyldt af ängslan, ty detta långa dröjsmål förekom henne ej :gynnande för hennes älskade matmors planer. Min goda Gratienne,, sade han, du hade mycket rätt i hvad du nyss sade, farorna äro stora omkring oss — men lyckligtvis äro vi vana vid dem. Jag skall dock komma till Fontainebleau. i morgon. Huru dags önskar hertiginnan att se mig ?x Om ni ämnar er till jagten, kommer ni naturligtvis redan på morgonen, och vid er återkomst från den skola vi nog lyckas att skaffa er några minuters enskilt samtal med hertiginnan. På aftonen skall jag hafva vunnit mera tid, tänkte Esperance. a Jag skulle nästan föredraga aftonen, tillade den unge mannen. Det gör hertiginnan med... Efter supåns slut skall hon säga sig illamående och genast draga sig tillbaka till sina rum, för att ändtligen få vara helt och hållet frix Men Huru skall jag komma in i slottet ? Det blir min omsorg. Var en timma efter mörkrets inbrott på den ovala gården vid foten af vindeltrappan, och jag skall derifrån leda er till bertiginnan. Som denna timma tillika är tiden för konungens supå, skall ganska säkert ingen se er. Det är då afgjordt. Mörkret inbryter nu klockan åtta; jag. skall således klockan nio stå på vindeltrappans första steg. Bra!... jag lemnar er då, herr Esperance, ochdet: med lättare hjerta än när jag kom. Men hvarföre talar du ej med mig om hertiginnan ? frågade Esperance melankoliskt, hon är ju alltid lika skön, lika blomstrande; är det icke så?) Gratienne skakade sorgligt på hufvudet. Om ni sett Henne skrifva detta brefo, SVå