Aftonbladet – 20 augusti 1856, sida 2

de brottsliga tankar, hvilka dväljas i min själ ... Ni talar om hennes ärelystnad, herr chevalier... Hvad är väl aktningsvärdare än denna ärelystnad ... eller har ni glömt, att hennes för konungens skull fläckade ära behöfver en upprättelse... detta giftermål försäkrar ju äfven hennes son ett namn — en tron... Ja, denna passion, som ni gissat er till, emedan mitt hjerta alltid ligger öppet för er blick, skulle blifva ett afskyvärdt brott, om hertiginnan kunde ana dess tillvaro. Jag reser nu, men om det vore möjligt, att någon mer än ni genomträngt min hemlighet, skulle jag ej resa, utan strax döda mig! Crillon steg upp och störtade fram till Espårance, varmt slutande honom i sina armar. Ja res, sade han, men företag ej denna resa som en sörjande, en olycklig, hvilken vill skynda undan en fara... tro mig, stackars barn, ännu är ej allt förloradt för edra tjugo år... och ert unga hjerta... Hvem känner de skatter, hvilka framtiden åt er ämnat!... Tyst, mitt barn... skaka icke på hufvudet... uppres er icke mot mina ord. Men jag ber er, herr chevalier! utropade Espårance med af smärtan förvridna drag, att åtminstone tro mig, när jag säger er, att jag aldrig skall kunna blifva tröstad... Nej nej, aldrig... ackb... det fins i hela verlden endast en Gabriella! ... Säg, ni vredgas ju icke på mig, som visar er mitt stackars sjuka hjerta i hela dess elände?... men det är så ljuft att få tala med någon . .. j2, mitt återstående lif är förstördt, herr chevalier .-jag har ej mera någon kraft, något mod. -.då mitt offer ändtligen blifvit fullbordadt, känner jag tydligt, att också mitt hjerta upphört att slå... det var så länge som jag lefvat af denna sträng, hvilken nu brustit... Jag älskade redan Gabriella när jag for till Venedig ... och jag kunde då ännu gråta . .