Aftonbladet – 18 augusti 1856, sida 2

förut uttalade den förhöppningen, att Ormöarne snart skola utrymmas, låter deremot lord Palmerstons eget organ dagen derpå icke förs: örja något sådant, utan sätter all sin lit till krigiska hotelser. Ryssland har knapt., säger Morning Post, uppgifvit sin sista förboppning att med framgång göra de allierade mot-tånd i fält, och likväl bemödar sig redan dess diplomati att i Orienten bevara stkenet af ett öfvervälde, som vestmakterna bekämpa och som de trodde sig ha tillintetgjort. Det vore för mycket att hoppas af Ryssland, att det skulle vilja ärligt uppfylla fördfagets vilkor: Tvärtom måste iman göra sig beredd på, att Petersb rgerkabinettet blir troget sina gamla principer och är beredt att af alla kraf ter sträfva emot fördraget. Englsnd bör aldrig mera lemna Turkiet och Oriesten i den tron, att kriget är ett onyttigt bortslösande af gods öch blod, att alla segrar äro förgäfves vunna, och att Ryssland, 1 trots af Sebastopols fall, gått segerrikt ur striden, Ormöarne3 besättande af Ryssland, som skett med en så i ögonen fallande skyndsamhet, kune vid första ögonkastet synas icke vara af särdeles stor vigt; och hade man med en annan regering än den ryska att göra, så vore saken -lutad med en not; Deremot är detaf största vigt att låta det besegrade Ryssland ofördröjligen få veta, att England icke har lust att i lugn åse dess spel, att det är beredt och i tillfälle att upprätthålla traktaten. Af dessa skäl erfar man i England med tillfredsställelse af en i dag från Konstantinopel ankommen depesch, att amiral Houston Stewart afgått med sin flotta till Svarta hafvet, Amiral Lyons kommer sannölikt ätt snart följa honom, oeh flottan skall i tillräcklig styrka så länge dröja i dessa farvatten, tills fredvilko: ren äro fullkomligt uppfyllda af Ryssland. Visserligen kan denna demoilstration icke vara angenäm för Ryssland, men den är dock den verksammaste och skall leda till det önskade målet. Blott om man tvingar ryska kabinettet till den öfvertygelsen, att det hvarken genom våld eller list kan vinna sina syften, skall man kunna vara i säkerhet för dess omättliga äregirighet. Derföre är det klokast att i afseende på Ryssland hastigt och klart uttala sin mening. Rysslands förhållande i Kars, derstädes verkstäld förstöring af turkisk egendom, försöket att åtet tillvälla sig den gamla öfvervigten öfver Turkiet, allt detta bevisar, att Ryssland återvänder till sin fordna politik. Dessa drömmar måste snart skingras. Ty blott på sådant sätt kan Europa undgå ett nytt förfärligt krig. En annan ministeriel organ Observer yttrar: Amiral Hauston Stewart, som innehar andra befälet i Medelhafvct, har öfver Marseille erbållit order att förena sig med öfverbefälhafvaren lord Lyons. Britiska medelhafsflottan bar erhållit förstärkningar, och vi anse det fullkomligt riktigt, att deesa rörelser äro inledningen till en koncentrering af de engelska och franska flottorna i ändamål att gifva kraft åt vissa delar af pariserfredsfördraget, hvilka några ryska myndigheter synas vilja för en tid eller allt framgent kringgå. Detta krångel af den ryska diplomatien, säger Observer, nästan med samma ord som Morning Post, får man icke tåla. Den lösen, som blifvit gifven af de rministeriella tidningarne, upptages af hela den öfriga engelska pressen, utom af Cobdens organ Morning Star, soma tager ryssarnes försvar. Times hoppas, att det senaste krigets lärdomar icke skola vara glömda af Ryssland. — För första gången har Ryssland sett en stor koalition förenad emot czarriket, för första gången har det funnit sina gamla allierade förhålla sig såsom fiender eller åtminstone vara neutrala. Czaren är icke längre Europes skiljedomare. Det är icke vidare fråga om något tåg till Indien, och ingen Frankrikes fiende drömmer nu om ryssarnes intåg i Paris. Man kan derföre förmoda, att Ryssland, inspärradt som det nu är från alla sidor, skall utveckla nya krafter i sitt inre, som antingen skola civilisera och höja det eller möjligen också försvaga och förstöra detsamma. Men sådant är hvad man först om tio år eller kanske först en kommande generation skall få skåda. Emellertid berömmer sig Ryssland ännu af sina i senaste kriget vunna enstaka triumfer, visar på Östersjön och Petropavlowsk, och tiger med Sebastopol, Anapa och Eupatoria etc. I denna anda tyder det Pariserfördraget, och har icke försummat ögonblicket, utan besatt Ormöarne, hvilkas hela värde består deri, att man derifrån kan kontrollera segelfarten vid Donaumynningarne. Att de allierade icke kunna låta sådana fördragsbrott behaga sig, är tydligt. Gjorde man det, så offrade man framtiden och de moraliska följderna af den nu slutade striden. Ryssland skall gifva efter, då det ser, att det blir allvar. Lemnar man det deremot i besittning af den lilla ön, så skall det der bygga en fyrbåk, sedermera der göra en lotsstation, derefter anlägga en depot och slutligen bygga små krigsfartyg till dess skydd. Enligt La Presse Belge skulle för öfrigt Ormöarne redan vara utrymda, och frågan om hvilken makt de böra tillhöra komma att re: gleras genom underhandlingar, som redan ärc inledda mellan vestmakterna, Österrike, Ryssland och Turkiet. Resultatet af dessa underhandlingar skall, enligt nämde tidning upptagas i en särskilt tilläggsafhandling till Pariserfredsfördraget. Att amiral Stewarts eskader blifvit återkallad från Svarta hafvet, omtalas icke. SETS ER — I går höllos sockenstämmor uti samtlige hufvudstadens församlingar för anställande a PIE TE