Aftonbladet – 18 augusti 1856, sida 2

Ministerns ansigte var af naturen allvarsamt, och han tillhörde verkligen deras antal, som, enligt Platos påstående, skrämma gracsrna på flykten; men 1 dag var herr de Rosnys utseende så olycksbådande och strängt, att monarken redan på afstånd fäste sig dervid, ehuru han gladt utropade: Jag ser att ni kommer med någon tråkig nyhet, käre Sully... nåväl, hvaruti består den? ... Ha mina guldstycken blifvit förvandlade till torra löf, liksom i den arabiska sagan.n Nej, sire, ers majestäts penningar äro af god halt och ökas, Gud ske lof, dagligen... et är endast för att erhålla ett bestämdt svar, som jag tagit mig den friheten att störa ers majestät. Ett svar! på hvad då, Rosny ? Naturligtvis på den stora statsangelägenheten ... svarade ministern med en djup suck. Det är väl mitt giftermål, som ni menar, kan jag förstå... säg, kan ni då aldrig vänja er vid detta mitt beslut, eftersom ni alltid återkommer till det? Ack nej, sire... det är mig alldeles omöjligt, svarade hugenotten allvarsamt. Ni måste ändå göra det, min vän, såvida ni verkligen är mån om att se mig lycklig Rosny var orörlig. Jag drömde om en annan förening för ers majestät, sade han slutligen... Jag hoppades på en rik och mäktig förbindelse. Prat... en mans lycka är hans belåtenhet. En mans ja... men icke en konungs.n Jag har så många gånger upprepat för er, hvarföre jag åstundar detta giftermål, att jag i dag ej orkar säga någonting mera om hela affären, än att detta äktenskap numera blifvit nödvändigare än någonsin, emedan alla redan tala derom.