Aftonbladet – 15 augusti 1856, sida 2

Ph uar MMMM RR ty jag känner Gud nås hela din ömtålighet i detta ämne... men efter några minuters lugnt eftersinnande skall du ganska säkert åter komma i den vanliga jemvigten och slutligen, liksom jag, skratta åt alltihop... jo... Jo... det var så... att... att... Nå, men hvarföre får jag då icke höra det der meddelandet, som också jag skulle skratta åt? frågade Espeårance. Pontis blef lätt förvirrad. Straxt... men hvad fattas dig?, Mig?... ingenting... jag väntar att du skall begynna din berättelse. Deri låg just svårigheten; och ehuru-den stackars Pontis uppbjöd hela sin förmåga för att finna så Le ord som möjligt, kom han ändå aldrig ifrån sjelfva inledningen. Du tvekar mycket, som det tycks? ... sade Espårance med en ton, hvilken var långt ifrån uppmuntrande. 4 Det gör jag visst inte... tvärtom! ..till en början måste jag be be dig om ursäkt. För hvad då? Du hade verkligen rätt. När 2, I går. Angående hvad ? ot mins du inte hvad du då sade om vinnornas farliga svartsjuka. Jo, jo men, du hade allt rätt, min gode Espårance — jag erkänner det ödmjukt. Espårances panna blef allt mer och mer molnhöljd: SR Jag väntar oupphörligt på det der meddelandeto, sade han; ty icke lär du väl enkom ha kommit hit för att säga mig, att jag bade rätt i hvad jag sade i går?, En händelse har beklagligtvis inträffat som . .. som ytterligare bekräftat dina ordnjinföll der stackars Pontis med beklämdt hjerta. Jag förstår icke hvilken händelse du me