Aftonbladet – 11 augusti 1856, sida 2

Danmarks politiska personligheter. Blickar man tillbaka på de politiska rörelserna i Danmark under de senaste 8 åren, så finner man, att i dem visat sig verksamma ett icke obetydligt antal verkliga politiska kapaciteter. Då en öfversigt af dessas politiska och specielt parlamentariska verksamhet icke torde sakna intresse, skola vi meddela en sådan, i likhet med och såsom en fortsättning af den karakteristisk vi förut gifvit af den nuvarande danska ministerens ledamöter. En af dem, som i första rummet måste draga uppmärksamheten till sig, är f. d. biskopen, numera öfverdirektören för folkskoleväsendet Monrad. Denne uppträdde första gången i de politiska rörelserna såsom ledamot af den deputation från studenterna, som vid Fredrik VI:s död 1839 uttalade sig i en mycket frisinnad riktning inför hans efterträdare på tronen; och han förvärfvade sig sedermera mycket anseende såsom redaktör af Dansk Folkeblad. År 1846 blef han kallad til! prest i ett pastorat, hvars patronus var numera aflidne grefve Knuth. Märkligt nog fick Monrad tillfälle att rikligt återgälda detta, då det utan tvifvel hufvudsakligen var genom hans inflytande som grefve Knuth blef utnämd till utrikes minister i marsministeren. Inom denna minister öfvertog Monrad, som bekant, portföljen såsom minister för kyrkooch undervisningsväsendet och författade såsom sådan utkastet till Danmarks rikes grundlag. Sedan han utträdt ur ministeren, blef han biskop öfver Lollands stift, hvilket embete han beklädde till våren 1854, då han tillika med Hall och Andre afskedades at den Örstedska ministeren. Året derpå då Hall NETTO ST