Aftonbladet – 11 augusti 1856, sida 2

amt är no; ntagande. Espårance har valt de tyger. de färger och le parfymer, hvilka mest behaga Gabriella, och han är öfverjordiskt lycklig i tanken på tt hon skall betrakta dessa tyger och dessa petsars hvem vet, kanske skall hon vidröra essa handskar och ömt stödja sin hvita hand not sidenet på hans axel. Måhända vill hon ill och med för några ögonblick låta sitt röst hvila emot detta skärp, under hvilket Esperances hjerta så våldsamt klappar! Det är under sin snabba ridt som han uppyller sin hjerna med alla dessa berusande bilder; och ju mera hänryckande dessa drömmar blifva, desto vildare sporrar han sin häst, som slutligen nästan flyger öfver marken, för tt lyda sin otålige herrskares ofrivilliga beallningar. Himlen är klar, de lätta rosenfärgade molen förena sig småningom med de .azurblå, och här och der framtittar redan: en stjerna, nder .det att. jordens .allt:-mer och mer tillta-andier tystnad jpobcmörkernförsäkta udent!blu: ipaälsktyatven fotlkomlipkfrih förräkk säkderhet! älskaneodomtfolkomkig födet häl fökerle aktoften 4omle eadasta södeane kad sfrebjormage n Vissftenånbaddågenimdenärkintgrastoomeihjtstat atonviss!rånadt vegmwiskätte ekonrinden emttoeh alägktysbrochsyeskodsfullt smoktatin dn,soch nädkrotorfwmdeanekäerhektrisekiktand åged. siat fanta Invfvudeordendkkistkålldkr oiågexn Dbtlfanmtumed -ettadidneotåtdsöxlt och dagslithela naturen — allt motstånd, al sDid öpan slbtilka möttes, eade ej styrka att iljDe Ugonmhnilkannföttemdegdsförjletyasköre jasgcHe demäppsnnhfötknaöenykör blefvo knodt, doblldecläppdrirhridkallboggatiettutki tekiond; skuldvig) Kyaskunnat fullborda det uta Stdkrautocv dvidgikysshvilka förtärde EspeSådana vore de lågor, hvilka förtärde Espe g för att göra honom skön och