Aftonbladet – 9 augusti 1856, sida 3

nes vanliga själsnärvaro, blsf hon synbart förvirrad. En blixtsnabb tanke flög då genom Henriettes hufvud, och hon föresatte sig att, om möjligt, ännu omsorgsfullare låta bevaka italienskan i dag, än de föregåenda dagarn; Lit mig för all. del icke störa er i ert samtal med dessa damer,, utropade hon häftigt; omen eftersom ni ej ännu kan egna mig er uppmärksamhet, vill jag befalla mitt folk att hålla med vagnen på en af sidogatorna. Ivå ord till min betjent, och jag är strax tillbaka. Dermed lemnade hon italienskans våning, och ropade sin betjent, en af familjen dEntragues äldste och trognaste tjenare. Tvenne qvinnor skola strax lemna detta hus, gade hon åt honsm, de äro enkelt klädda och lätt igenkänliga på sina brokiga sehaar; :å fort de kommit ut härifrån, skall ni genast följa dem, så att ni, då jag stiger i min vagn, måtte kunna säga mig, hvilka de iro, hvad de ämna göra, och hvarest de bo. Då lakejen aflägsnat sig, inträdde hon åter med leende läppar och säker hållning i itaienskans rum. l De begge okända qvinnorna voro ännu qvar, nen Leonora afskedade dim genast vid Heniettes inträde, dock utan att dervid förrå:a. varken misttroende eller.oro. Henriette tyckte ig likväl höra att hon bestämde dem någon viss mötesplats, eburu hon:ej-kunde uppfatta 1varest den var; den för detta möte uppgifna imman undgick ockeå helt och hållet den! inga flickans uppmärksamhet. Jag hopp.s alt ni Vv rdigas förlåta mig., ade Leonora; men såsom spåqvinna, är jag itet emellanåt utsatt: för främmande besök: lessa två damer voro t, ex. här för att råd-. råga mig i en för dem mycket vigtig ange