Aftonbladet – 9 augusti 1856, sida 3

val; hertiginnan har således ej en enda minut varit förlorad ur sigte, menp, tillade Lsonora med en listig blick, sdå är det mycket underligare att ni icke farit dit; jag erkänner till och med att jag finner denna liknöjdhet mer än oförklarlig. Skulle jag ha farit till Bougival ? Eller också till trakten deromkring, ja visst; ty hvad skulle väl jag, en stackars främling, kunna göra der, om jag också upptäckte Speranzas möte med hertiginnan? Och hvartill skulle för öfrigt dens vittnesmål kunna tjena, som i detta land icke innehar någon plats? Ni deremot, signora; som brinner af begär att bevisa konunger, det endast ni är honom värdig, ni, som till detta ställe skall kunna kalla flera på rang och anseende rika vittnen, — ni borde naturligtvis i afton vara vid Bougival.n Henriette bet sig i läppen. Det ser nästan ut, sade hon, som om det vore er afsigt att skicka mig dit, hvartbän jag i afton ämnade bedja er fara. Hon lade en så stark tonvigt på ordet i afton, att Leonora genast förstod det fröken dEntragues misstänkte benne; men hennes ansigte förrådde intet missnöje deröfver. Jag finner icke denna utfärd nödvändigr, svarade hon lugnt; ej heller skulle jag kunna företaga den i qväll. Ah, ni är då sysselsatt ? frågade Marie Touchets dotter lifligt. Ja, signora, och det för er. Verk!igen! utropade Henriette med en ton, som förrådde det fullkomligaste tvifvel på italienskans ord. Ja, jag vill i afton göra en mycket vigtig besvärjelse, för att få reda på, hvarest det bref är gömdt, som nihäromdagen talade mcd mig om. , Henriette spratt till. (Forts.)