Aftonbladet – 9 augusti 1856, sida 2

Hvad du gissar fort. Sambioux! jag sr icke någon sådan der finkänslig själ! — Åh! man-är Gud ske lof ingen åsna, min herre. Anfäkta, hvad du säger det der med för en tonvigt! men hvarifrån hämtar du -egentligen dina teorier öfver finkänsligheten, märster Pontis, ty de förefalla mig något sväfvande och orediga. Seigneur Espårance, de personer, hvilka möta en ursinnig varginna och utaf finkänslighet och medlidande räcka henne handen till bitning... äro dårar... åsnor... dumhufvuden --Jag för min del tycker mera om att bitas än att blifva biten, och oaktadt den förebråelse, som jag ser på edra läppar, i anseende till den lilla affären på källaren, skall jag säga er. att för hvarje gång som det igen blir fråga om den der varginnan, hydran och vildkattan dEntr... Vill ni genast vara så god och tiga, afbröt Esperance och närmade sig Pontis med en verklig djurtämjareblick. Jag harju icke I öppnat min mun om dessa menniskor. . ., hvarföre begynner ni då sjelf ? Derföre att jag hatar den lilla skorpionen, j mumlade Pontis. i l Låtom oss för all del tala om någonting ,angenämare än djur,, sade Espårance, nå hur går det med din stora passion ? : Mycket bra... huru vore väl för öfrigt något annat möjligt ? I. Fan hvad du är egenkär! ; MDet är ingen egenkärlek, utan en följd af det kloka sätt, hvarpå jag behandlar henne. Jag skall säga, qvinnorna draga 0ss alltid vid näsan när vi icke äro på vår vakt... det är alldeles med-dem som med hästar. ; ! Se så, nu börjar du igen med dina djurliknelser, det är din svaghet, inföll Esp