Aftonbladet – 5 augusti 1856, sida 2

antända hans hust... huru många gårger har jag ej med egen hand ämnat mörda hoönom ... denne eländige usling, öfver hvilken jag alltjemt nedkallar himlens förbannelse !..Dock sedan, när jag velat skrida till mitt verk, då har en röst inom mig hållit mig, tillbaka... jag har frågat mig sjeli öm han väl har denna biljett i sitt huz, eller om han bär den på sig,.: och hvarförbegå ett brott utan säkert Tesultat!... Leonora, säg mig hvad jag skall fe åu har ingen aning; om hvad jag lider... Jag tror att jag blir: gålen Ia Och hvad har er mor sagt? frågade Leonora. MMin mori... Tror du väl att jag för benne skulle omtala något dylikt!.., Har ig e)j gjort nog många bekännelser för hen-. ne... har jag ej druckit nog mycken skam, i hennes närvaro!... Nej, Leonora, du är: den enda, hvilken känner min hemlighet .. .Men rädda mig!... Du, som upptäcker allt;. sök uti dina kort hvarest detta bref är!.-:Leonora, återtag det... hör du, återtag det! rädda mig !a AN tg Det är då mycket komprometterande.2. Om det faller uti konungens händer, ör På förled I utbrast italienskan, och a 3 LA i hennes öga. Nåväl RA an jap skull rädda är 2 en anar återskaffa mig detta brei?n,.., Jay men åtorvänd tm tiller mor! .., Tyst, icke ett ord... mig handla... ni skal snart få underrättelser från mig. Henriette omfamnade italienskan med-en häftighet nästan liknande yrsel. aDet, om korten ej kunna säga Miga, tänkte Leonora, eskall jag få veta af Ayvyoubani. SJag bar gått för långta, mumiade Henriette, jag är i Leonoras våld; men jag skall ej lemna henne ur sigte.. Den unga flickan återvände till sin mor och italienskan ilade utför lönntrappan, ?