Aftonbladet – 4 augusti 1856, sida 3

iga underrättelser, han kommer att sammanfra med konungen i Preussen, En ny not från franska regeringen rörande Neapel har inträffat i Wien. Både i Paris och Landon är man ytterst missnöjd med det från Neapel erhållna svaret på den förra noten, och det tros nu, att Österrike, Frankrike och England skola gemensamt göra ännu kraftigare föreställningar. SCHWEIZ. Byske rikskansleren och f. d. utrikesministern grefve Nesselrode anlände den 25 Juli till Bern. SPANIEN. Underrättelserna med gårdagens post meddela om ställningen i detta land ingenting egentligen nytt. De korrespondenser, hvilka kommit oss tillhanda, anse allt mer och mer sannolikt, att det nya kabinettet skall lyckas dämpa uppresningarne inom provinserna, sedan dess seger i Madrid och Barcelona nedstämt modet hos befolkningen i de öfriga städerna, som förklarat sig emot regeringen. Föröfrigt meddelas, att general Echague esatt de båda hufvudvägar, som leda till Saragossa, och afskurit tillförseln, samt att general Dulce intagit en förträfflig ställning och försäkrat sina kommunikationer med Echague. Bref från Madrid af den 24 Juli nämna ingenting om att bombarderingen af Arragoniens hufvudstad skulle ha öppnats den 23, ett rykte, som omförmälts i de franska bladen. Enligt samma berättelse, meddelad i Constitutionnel, skulle en deputation af juntan ha begärt och erhållit 5 dagars siillestånd. Madrids officiella tidning meddelar ett kungligt dekret, hvarigenom hufvudstadens garnison såsom belöning för sina tjenster erhåller en månads afkortning i sin tjenstetid, hvarjemte drottningen förbehåller sig att på samma sätt belöna de förtjenster, som kunna komma att ådagaläggas inom andra trakter, Ministeren börjar visa en viss stränghet emot pressens frisinnade organer, hvilket gör de öfriga så mycket bätskare i sina anfall emot de förra, hvilka nu ej kunna försvara sig. Malaga och Granada äro ännu i uppror, så ock en del af provinsen La Mancha. Rörande partiernas ställning och osäkerheten af den nye konseljpresidentens välde, innehåller tvenne korrespondensartiklar, dem vi här meddela, åtskilligt, som förtjenar uppmärksamhet. Den ena är stäld till franska tidningen Presse, daterad Madrid den 23 Juli, och lyder: Marskalk ODonnel har emot sig alla partier, så progressister som moderados. Det vore omöjligt, att han icke redan skulle inse, at den af honom bildade ministeren blott kan bilda öfvergången till det definitiva kabinettet, hvars hufvudman naturligtvis hertigen af Vaneia (Narvaez) skall blifva. Hvart ODonnel n må vända sig, måste han finna sin ställning lika svår, farlig och osäker. Om han å ena sidan vill styra författningsenligt, på hvilka bänkar skall han väl värfva sig den majoritet, som måste stödja honom, och hvad skall han svara på de interpellationer, som vänta honom? På hvad sätt vill han förklara och rättfärdiga sitt handlingssätt? Hvilken säkerhet har han för att icke blifva störtad af ett misstroendevotum, som lätt kunde förvandlas till hans försättande i anklagelsetillstånd? Vill han åter regera författningsstridigt och utan cortes, så hvad har han för säkerhet för att icke blifva skymfligt afskedad från hofvet, som icke kan glömma det förnedrande nederlag, hvilket han tillfogade det år 1854? — Hvilken väg ODonnel således än må beträds, så går han sitt fa!l till mötes. Han har blott att välja mellan sitt författningsenliga utträdande ur ministerea dagen efter ett misstroendevotum, eller sitt skymfliga afskedande dagen efter en vägran, om han försöker att sätta sin vilja emot den vilja, som skulle hafva låtit skjuta honom i Juli månad 18354, om han hade blifvit besegrad i stället för segrare. Denna ställning är så svår, att ehuru ODonnel tyckes vara allsmäktig, och Espartero icke längre är något, måste man dock vara blind för att icke föredraga den senares belägenhet framför den förres. För öfrigt är Espartero ännu qvar i Madrid och bor i ett hus bredvid byrån för tidningen el Leon Espannol. I ett samtal med redaktören för denna tidning, don J. de la Vega, förklarade Espartere, att han gjort allt hvad i hans förmåga stod, för att hind a ett väpnadt motstånd.n Ur den andra korrespondensartikeln stäld till Ingependance Belge och daterad Madrid den 24 Juli, anföra vi: Det nya kabinettet befinner sig i en ytterst svår ställning, då det på samma gång måste strida mot många fiender, som nu mera uppegga landskapen till nppror icke blott i Esparteros namn, utan äfven af hat mot det konungsliga anseerdet, och mot falska vänner, som i början applåderade honom och smickrade sig med hoppet om att få skörda frukterna af andras gerningar. I trots af dessa svårigheter hyser det visserligen ringa antalet af kabinettets vänner det fasta förtroendet, att det skall kunna befästa sig och öfverallt återställa lugnet. Det tillägger, att kabinettet endast afvaktar detta ögonblick för attinför Spanien och Europa framlägga sitt program, som enligt deras ord bör tillfredssvälla de män i alla länder, som älska att se andra folk fria och oberoende. Om man får tro dessa försäkringar, så skulle denna liberala och i allo försonliga politik skingra alla de farhågor för reaktionära afsigter, hvilka eljest kunde rättfärdigas af det sätt, hvarpå regeringen tillegnat ig makten. Det enda skäl, som kan anföras till ursäkt för henne, är, att det under de två sista åren följda politiska systemet icke öfverenststämmer med landets ställning, emedan det icke kunde qväfva de oupphörligt utbrytande upploppen. Ait dem konstitu tionella friheten emellertid är för närvarande svårt hotad i Spanien, kan icke betviflas. Det parti, som här kallas det moderata, har i denna stund många anhängare; detta är för öfrigt just det egentligen reaktionära partiet, den förklarade fienden till all konkonstitutionel frihet: Dess sanna öfverhufvud är marskalk Narvaez. Den egnå fördelen förbjuder marskalk ODontiel och hans kabinett att beträda samma väg som detta parti, hvilket snart skulle öfvergifva revolutionären af år 1854 och samla sig kring sin rätte anförare. Detta är också orsaken, hvarföre regeringen svarat hertigen af Valencia, att hon är honom mycket tacksam för hans anbud att stäl:a sig till hennes tjenst, men beder honom stanna i Paris, emedan hans närvaro i Spanien blott skulle föranleda ny oreda. — Några tidningar sysselsätta sig mycket med frågan om författningen, om de nuvarande cortes, om inkallandet af de allmänna cortes o. s. v. RR RTR Sä ÄR RA .