Aftonbladet – 4 augusti 1856, sida 3

sekularisering af kyrkornas och klostrens gods; jesuterna skola utvisas ur landet. — Gula febern fortfor i Havana. Hr Albert Bonniers sätt att illustrera Det Skandinaviska Studenttåget 1856. Just derföre att intrycket af den sköna ungdomsfesten qvarstår så lidigt, så outplånligt, just derföre måste en trogen ochhelgjuten bild deraf vara så mycke: mer önskad och efterlängtad. — Det är ej vår mening att utförligt anmäla den på hr A. B:s förlag utgifna beskrifning öfver ,Det Skandinaviska Studenttåget 1856 med 14 illustrationer,, ty den förtjenar det ej af flera orsaker, utan endast att å egna och många i Upsala-mötet deltagandes vägnar uttala några tänkvärda ord och anmärkningar. Vi hafva till motto tagit ett yttrande (sid. 1— 2) ur sjelfva boken, för att på ett tjenligt sätt låta redaktören eller utgifvaren fälla sin egen dom eller en dom öfver sitt eget verk. Meningen var väl, att nämda yttrande skulle motivera behofvet af hr A B:s bok, men nu har just denna bok visat behofvet af en verkligt trogen och helgjuten bild, emedan man förgäfves söker dessa egenskaper hos den bild hr A. B. låtit presentera, Och detta var ju helt naturligt! Ty har hr A. B. hos talare och pxeter vid mötet hört eller låtit höra sig före, huruvida de fullständigt gilla de aftryck, som med deras begifvande under mötets lopp gjordes i några af hufvudstadens tidningar? Har hr A. B. ej kunnat tänka på möjligheten af tryckfel, som borde rättas, innan bilden, i bokform presenterades för samtid och efterverld? Hr A. B. har ej förfrågat si; så som sakens vigt och personerne skäligen fordrade, utan har helt simpelt låtit eftertrycka hvad han kunnat öfverkomma i tryck, utan att bekymra sig om hvad författare och talare skulle säga om detta oförskämdu tillgrepp af deras rättmätiga egendom. Äfven v hafva fått äran skatta till hr A. B:s strogna och helgjutna bilds — fullstäsdiga och med omsorg redigerade upplaga m. m. (se den storordiga annonsen!) med en artikel, som på begäran skrefs för en ai hufvudstadens stora tidningar, men nu något stympad och litet förändrad för hr A. B:s mera allmän syftemål fått en hedrande plats på den vtrogna bildens framsida. Men efter vi tala om framsida, kunna vi ju ock stga ett ord om baksidan, der hr A. B., som så gerna plöjer med andras kalfvar, d.. v. 8. plundrar dem, för att rikta sig sjelf, presenterar ett par utdrag ur danska och norska tidningar, viri den svenska gästfriheten på ett särdeles sätt prisas och der i norska tidningen en deltagare i möset utgjuter sig i beundran öfver svenska folket och dess storhet, framträdande i dess rika och stora minuven, för hvilka norrmannen Öödmjukar sig m. m. Saknar då hr A. B. all takt och blygsel, då han som ensk låter i en bok öfver studentmötet aftrycka och r framtiden fizera dylika andras omdömen om oss och den nation vi tillhöra, för att (som titeiblade; utvisar) sedan sända dem tillbaka, för att visa vår, Janska och norska bröder, huru vämjeligt — fåfänga! vi äro? Som hastigt förflygande ord i dagblad må dylika omdömen upptagas, men ej derifrån fixeras il bok. Hvarje rätt svensk, som i tysthet betänkt dessal våra bröders ord och äfven i tysthet önskat, att naionen måtte till fullo förtjena att så bedömmas, måste skarpt ogilla och harmas öfver hr A. B:s fullkomliga brist på högsinthet och på all grannlagenhet mot svenska nationen. Ty, — hr A. B.! — man kan vara svensk undersåte, utan att känna och handla! svenskt, man kan likaledes betala sin skärf som deltagare i ett skandinaviskt studentmöte, utan att derföre af själ och hjerta vara skandinav, ty likasom! man lär -känna trädet af frukten, så lär man Afven känna skamdinaven af det sätt, hvarpå han behandlar den id, som lifvar och förädlar honom, och del personer med hvilka han samverkar för det gemensamma målet. Huru hr A. B. handlat och tänkt som svensk, hafva vi sett och få ytterligare se; huru han handlat som skandinav, visar tillräckligt hans bok! och det sätt, hvarpå den tillkommit. Han har! tillgripet mötets ideella tillhörighet, tal, verser, artiklar, utan egarnes tillåtelse, ja! utan att förhöra! sig om tryckfel m. m., dervid accepterande gamla! gumman Kajsa Vargs bekanta: man tager,, utan att tänka på det vigriga tillägget: om man hafver,. Hr A. B. är kommunist, men glömmer, aut han medborgare i ett genom sig sjelf lagbundet samh Och hvad är lag, om den ej aktas af dem, som stiftat den, eller ej handbafves, utan afseende på person och opinion, af dem, som äro satte till väktare öfver dess efterlefnad? Endast en prunkande skylt på ett murket hus. Et folk, som ej aktar sina lagar, har ingen aktning för sig sjelf. i; Vår tryckfrihetsförordning är tydlig i afseende pål hr A. B:s tillgrepp. I S 1, mom. 9 heter det bland annat: Hvarje skrift vare författarens ell. r hans rätts) lagliga innehafvares egendomp, -— — — — Hvil-( ken, som eljest skrift trycker eller eftertrycker utan författarens eller hans rätts innehafvares skriftliga tillstånd, miste upplagan, eller böte dess fulla värde, egarens ensak, — — — — — Uppsatser, hemtade ur Dagblad, anses icke såsom eftertryckta, då dei andra Dagblad införas, såvida det tillika uppgifves, ifrån hvilket Dagblad uppsatsen är hemtad.s — — Hr A. B. har utan vederbörandes tillåtelse aftryckt den förteckning (i bokform) på gäster och värdar, som i Upsala vid mötet utgafs för blott dessa gäster och värdars räkning. Vidare har hr A. B. ur Dagblad, utan egarnes tillåtelse, sftryckt tal, verser, artiklar, och utgifvit dem i bokform. Få nu se, hvad rättsinnehäfvårne säga om den oförsynt kränkta eganderätten, eller om justitiestatsministern, justitiekansleren och justitieombudsmannen, som öfvervaka nämda förordnings efteriefnad, finna skäligt att till behöriga proportioner reducera en lagstridig och oförsynt kommunisms långfingrighet. Det vore så mycket mera skäl, som gernings