Aftonbladet – 2 augusti 1856, sida 3

Lifegenskapen i Ryssland. () Emancipationen tycktes åter vara uppskjuten för en obestämd tid. Till följd deraf uppstodo jäsning och resningar. Bondeupproren blefvo sedan årliga och förde ofta till de mest vilda och rasande handlingar. Sjelfva -ministrarne vågade icke i sina berättelser förneka att årligen 60 till 70 godsherrar blefvo dödade af sina bönder. Denna håg för våldsamheter grep äfven Östersjöprovinserna, der bönderna blifvit fria genom att afsäga sig besittningsrätten till jorden, hvilken förlust de icke kunde glömma. Redan år 1843 yttrade en baron från denna trakt af riket vid en sammankomst af adeln: Kejsaren behöfver blott gifva bönderna tillåtelse, så ligga vi morgonen derpå mördade på ruinerna af våra uppbrända slott. Denna barbariska råhet saknade ofta rättmätiga skäl och anledningar; men det kan icke förnekas att en gemensam driffjeder låg till grund för alla dessa våld-. samheter, nemligen en och samma känsla: att jorden tillhörde kommunen, och orättmätigt blifvit henne beröfvad af adeln. År 1844 sökte man bot genom ukasen af den 12 (24) Juni, hvilken skulle komplettera april-ukasen. Den uppstälde en skarpare skilnad emellan hus-lifegna och bonde-lifegna, sökte skydda båda emot godtycke, och stälde regeringen i borgen för ae förpliktelser, som de lifegna, hvilka voro bundna vid personlig tjenst åt sina herrar, kunde ingå för att blifva fria. Men man vågade icke binda herrarne genom att bestämma något maximum af förpliktelser. Den tilltagande reformrörelsen i Preussen gaf icke blott åt de österrikiska statsmännen nya impulser, utan nödgale äfven den ryska regeringen framåt på emancipationens bana, der ännu alltjemt nästan hälften af rikets hela befolkning väntade sin frälsning. Ty ännu ;.idt på fyratiotalet voro i Ryssland 30 millioner gifna till pris åt lifegenskapens förtryck, och detta förtryck utöfvades af ett så ringa antal, att 225 slafvar kommo på hvar slafegare. Men förhållandet var mycket ojemt. Ar 1844 fanns det 199,340 godsegare med tifegna. Antålet af lifegna själar, det vill säga blott män, uppgick till 10,704,378. Deraf egde nära 88000 herrar blott 1—10 själar; 17,712 herrar hade mellan 10 och 500; 3791 hade att befalla öfver mer än 500; blott 5 Kerrskade öfver 20,000 och deröfver. Redan åren 1845 och 1846 utkommo nya ukaser, som gingo ut på att reglera böndernas förhållande till sina herrar på ett för de örra gynsamt sätt. Men då preussiska förenade ländtdagen samlades, beslöt Nikolaus att mera inskränka sina sociala åsigter emot bondekommunernas solidaritet och sina politiska farhågor för adelns ovilja. Och när den schweiziska sonderbundskrisen kom såsom ett järtecken till en annalkande europeisk storm, öfvergick hans beslint till bandling. Nu utkom den 20 Nov. 1847 en ukas, som ändtligen förkunnade ett betydligt steg till fördel ör :bönderna och till nackdel för adeln. De hfegna kommunerna blefvo såsom såisna berättigade att såsom ärftlig egendom ! förvärfva den eganderätt, som herrearne egde, till de lifegna, men : som till följd af skuld() Se Aftonbladet n:0 163, 166, 169 och 172: