Aftonbladet – 2 augusti 1856, sida 3

.Jutom: v. D. var ej den som emot sin vilja lät drage sig i stormlöpningen. Skälet till hans framryckandt till Storbyn var, att närvarande ställning ej erbjöd Åringaste skydd eller försvar, hvarifrån elden kund gendrifvas eller tystas med någon fördel: fienden stot Idold. Hade Björnstjerna med befallningen om hal tet kommit 8 till 10 minuter senare, skulle ström men säkerligen redan hafva lösbrutit, och mång: menniskolif varit frälsta. Blum, på högra flygeln sig hans sammanträffande med v. D. och denne: obelåtenhet uttryckt i åtbörderna; samtalet varade 10 minuter; v. D. pekade åt högra flanken. Björn: stjerna återvände, red till Blum som han igenkänt sade honom några ord under det hetaste kulregr Blum någonsin varit nte för (jemförligt endast mec det vid Kniperfront utanför Stralsund, som frans männen anföllo den 6 Augusti 1807, och hvarest de tillbakaslogos hufvudsakligen af Björneborgs bataljon under Eek). Björnstjerna nämde att v. D. fått be fallning att göra halt, emedan fienden företog någo! å högra flygeln, hvaröfver v. D blifvit ytterst förargad, tillkännagifvande att det vore grundlöst (hvilket Björnstjerna äfven trodde) och att han ämnade fortsätta anfallet. Björnstjerna sade ock något om brigadens svåra belägenhet under haltet: Er förestår en svår och het strid i dag; adjö, min vän, Gud bevare dig! hvarefter hin återvände till general A:z. — Vid Blums sida föll nu Gestrin för en kanonkula, som genomborrade hans bröst och hjerta, medtog halfva plånboken och hälften deri inneslutne sedlar; återstoden fanns qvar i den blodfylda fickan. Några minuter derefter återkom v. D., sedan han efterforskat förhållandena på högra flygeln, försatte machinen åter i gång; strax derpå började den vilda, obejdade stormlöpningen. Efter första stormstegen blef Blums andre officer, Jägerskjöld, sårad; kort derpå hans innerligt älskade broder dödskjuten af ett drufhagel, som sönderkrossat bans venstra lårben och nppfläckt stora pulsådern. Torpen blefvo rensade, Storbyn tagen, bron öfversprungen; men Ljuhtari by antändes af fienden. A:z kunde efter branden icke förhindra Rajewskis åter.åg, emedan åkrar och de mjuka gärdena fordrat en vägplanering för artilleriet, hvartill lång tid åtgått, hvarunder fienden fått hän ta sig och frisk igen kunnat anfalla de uttröttade svenskarne, som i 24 timmars tid rastlöst marcherat och slagits; sedan morgonen tidigt hade de ej fått någon mat. Fienden var talrikare och ej serdeles mattad; blef mera förskräckt och häpen vid det oförmodade anfallet. Angripa ånyo hade kunnat vara att skänka bort sin seger, då en slagen fiende ej alltid är att förakta. Vid Orawais skedde det, och fälttåget afgjordes derigenom till vår olycka. Läsaren finner, det begge anförda berättelserna angående hurraropet, lätt låta förena sig, om man antager att det uppgifvits af en bland de sist anstormande trupperna som lemnats att betäcka ryggen. Men alldeles omöjligt är att få dessa vittnens utsago, likasom rapporternas, att sammanstämma med grefve Björnstjerna om striden. Dennes Anteckningar, i öfrigt väl sammansatta, mycket roande och upplysande, befinnas dock för uppmärksamme och kunnige läsare vidhäftade med det lilla fel — till delarne särdeles — att vara alltför mycket posthuma — eftergjorda. Vid förevarande fall hade utg. åtminstone bort akta sig för, att låta Björnstjerna behålla sina ordres för sig och storma af bland de främsta Björneborgarne, då han t.ärtom höll dem, och sist Furuhjelms bataljon, tillbaka, och storma Kyrkbyn, hvilken låg på andra sidan om ån, ej var af fienden besatt eller hörde till hans ställning, samt således icke utgjorde något mål för svenskarnes anfall. Om Björnstjerna sjelf berätta: förloppet, skulle han säkert ej förgätit omnämna Storbyn, med torpen der framför, hvilkas intagande kostade så många, honom värdige kamraters blod., De utdrag vi meddelat torde vara tillräckliga att fästa läsarens uppmärksamhet på detta i många hänseenden intressanta arbete. Vi torde särskilt återkomma till några meddelanden, som här finnas med afseende på händelserna efter 1809 års revolution. — Finska Litteraturbladets Junihäfte innehåller en tänkvärd artikel om embetsmannabildningen vid universiteterna. I en litteraturöfversigt be-. handlar utgifvaren de nyligen utkomna delarne af Finska vetenskapssocietetens akter och förhandlingar samt tidskriften Suomi för 1856 (hvilken ännu icke blifvit tillgänglig i Stockholmska bokhandeln). Slutligen finner man en kort uppsats om litterära förhållanden i Frankrike och ett par från engelskan öfversatta skizzer. — Finska Hushållningssällskapets handlingar, fjerde tomen, 1 häft. har nyligen från trycket utkommit. Trettiosju år ha förflutit sedan Finska Hushållningssällskapet senast offentliggjort något under denna benämning. Tredje tomen utgafs nemligen år 1819. Häftet innehåller: Berättelse om Finska Hushållningssällskapets verksamhet under senaste trenne årtionden (åtföljes af 7 statistiska tabeller); Smörberedningen vid mejerierna i hertigdömena Slesvig och Holstein, beskrifna af doktor C. E. Hagdahl; Om fruktträdgårdars anläggande, af C. R. Sahlberg; samt Finska Hushållningssällskapets kommissioner. — DL. v. Lancizolle har nyligen utgifvit en skrift om Goethes förhållande till religion och kristendom, i hvilken författaren kommer till det resultatet att om också uttrycket af Goethes tänkesätt icke är eller kan vara något kyrkligt-dogmatiskt, så finnes dock kristendomens anda lefvande i bonom. — I Tyskland har en plan framkommit att återupplifva den gamla Hansan, ehuru i helt annan form. En köpman, Cellarius i Ulm, har härom nyligen utgifvit ett arbete. Ändamålet med det pya Hanseförbundet skulle vara att förmedla handelns association med landtbruket och industrien, att verka för genomförande af helsosamma reformer, att på allt sätt befordra den fosterländska industrien och genom sunda nationalekonomiska grundsatser befordra det allmänna och enskilta välståndet. Affärsrörelsen skulle drifvas genom kommissionärer, bunkirer och speditörer. Medlen skulle erhållas genom ett aktiekapital af 12 millioner gulden. En särskilt akademi skulle upprättas med afseende på den industriella uppfostran. Föreningens hufvudsäte skulle vara Ulm med ett bankkontor i Augsburg. Härmed skulle vara förenade 12 filialkontor: Berlin, Bremen, Breslau, Köln, Frankfurt am Mayo, Hamburg, Leipsig, Mannbeim, Närnberg, Prag, Triest och Wien: — DL ancien Regime et la Bevolution Frangaise ir namnet på en af den frejdade franske akademikern Tocqueville i dagarne utgifven volym, som väckt stort uppseende i Frankrike. Författaren till La Demo;ratie en Amerique skildrar här absolutismen, sådan len uppträdde i Frankrike före 1789, och vederlägser med de mest talande fakta dem, som i revolusionen endast se ett tillfälligt uppblossande af folkyran eller ett verk af den i sina personliga beräkingar svikna ärelystnaden. — Vi skola med det örsta återkomma Till en närmare redogörelse för letta arbete, som ej saknar sina mer eller mindre lirekta anspelningar på vår egen tids förhållanden.