Aftonbladet – 2 augusti 1856, sida 3

grad, när konungens budbärare med rynkade ögonbryn och sträng min inträdde i salongen: Ala skyndade emot honom, trenne stolar framsattes på en gång, och trenne munnar ropade välkommen. Den lilla postmästaren lät naturligtvis denna utsökta artighet sig väl smaka, och sjönk under oafbrutna pustningar ned i den bredaste fåtöljen. Hu! hub flåsade han. Mjukaste tjenare, mina damer... jag har den äran, mine herrar!... Grefven af Auvergnes härvaro bevisar mig att j redan veten alltsammans., Tyvärr! suckade fadern. Tyvärr! läspade modren och höjde ögonen mot himlen. Nå det gick an att vi kommo i från för tämligen godt pris.n Huru! uttopade Henriette och skakade den lilla mannen med nästan manlig styrka. Fort, säg?... hvad menar ni med dessa ord? .., Hafva vi verkligen undgått hans majesäts vrede? Ja, underbart nog! Berätta I berätta! skreko fyra otåliga röster öfver hvarandra. La Varenne antog en vörnadsbjudande min och började: I kännen redan till konungens öfverraskning, festen för Mayenne, hertiginnans upphöjande i hert-gligt stånd och ... Ja, ja... gå öfver det der... vidare, vidare! Nåväl, Jag väntade med fasa förklaringarnes ögonblick; konungen slungade under hela supen ursinniga blickar på mig, och jag var verkligen så ängslig att jag blef sjuk .-ja, mina damer, tron ej att jag öfverdrifver ty jag är det till och med ännu. Marie Touchet tog genast fram droppar och bjöd la Varenne, högt talande om sitt lifliga deltagande, en duktig dosis (Forts.)