Aftonbladet – 30 juli 1856, sida 3

Gabriella andades ändtligen fritt, och hon kände-en barnslig glädje öfver att vara oberoende. För första gången sedan mycket länge var hon ensam på en väg; för första gången sedan mycket länge egde hon rättighet att stiga ur sitt ekipage, att gå, att springa. De begge pagerna, tvenne tjugo-åriga ynglingar, erhöllo: tillåtelse att göra hvad de ville, och begagnande den frihet deras herrskarinna skänkte dem, tumlade de gladt om i buskarne, plockande nötter. Kusken vakade öfver sina hästar, och Gabriella öppnade sjelf de tunga vagnsdörrarne. NN Aldrig hade den unga qvinnan känt sig lyckligare; i långa drag insög hon fältets balsamiska ångor, och hennes hjerta klappade af glädje och-längtan. Men ändå skakade en lindrig därrning hennes lemmar; ändå drog ett lätt moln öfver hennes hvita panna, och ändå irrade hennes mörkblå öga oroligt omkring. Väntade Gabriella någon eller fruktadehon att äfven här omgifvas af spioner? Ja, Gabriella väntade någon; hon väntade Espårance, som föregåenle aftonen af Gratienne blifvit underrättad om att hennes matmor till följande morgonen bestämdt det emellan dem redan Tänge öfverenskomna mötet. Men: det var först i Vaujours, midt i skogen, som Espårance visade sig, iklädd sid smakfulla jagtdrägt.. Uti den högra handen höll han sin karbin, och med den venstra styrde han sin eldige arab. De begge pagera, hvilka glömde allt för att uteslutande Pgna sig åt sina lekar, hvarken hörde eller ägo, och -Espårancenärmade sig ekipaget, ; itan ättens bemärkas af kusken, . Markisinnans vagn var hög, lång och bred. Jess kupiga sidor hindrade helt och hållet österna inuti att. framtränga till den liksom i