Aftonbladet – 30 juli 1856, sida 3

anser mh TRA AAA Espåerance fattade Gabriellas hand, och han förde den öfver sina ögon, sina läppar. Det var en lång, en fortfarande kyss. Se så, min Espåranoce, lugna er: inföll Gabriella, hvars kinder antagit den hvita rosens färg. Nog:.. nogl...vibehöfva begge ha våra tankar samlade... jag för att tala, ni för att lyssna Ni far till Monceaux, stammade den unge mannen och -lade sin älskarinnas hand långsamt ned på hennes knä. Ja, och jag önskar attni i afton, när mörkret inbrutit, kommer efter mig dit. Espårance spratt till, och den låga, hvilken brann i hans öga, gjorde ett både sorgset och angenämt intryck på Gabriella. Den unga qvinnan gissade den betydelse; som älskaren gaf åt hennes oförsigtiga ord. Nej, nej, afbröt hon melankoliskt, sök. ej att i mina ord finna en annan mening än den rätta... låt.:dem ej förvirra er hbjerna: och berusa edra sinnen... Kom ihåg, min Espårance, att blygselns rodnad aldrig får ärga våra kinder... Kom ihåg att inga vaninniga drömmar någonsin få inkräkta våra jälar och förtorka våra bjertan bb Det är sant, mumlade Espårance vemoligt, semellan er och mig betyder niörker en last samtal, möte endast leende... Jag glömde let ett ögonblick, förlåt mig Gabriella... Men edra ögon äro så vältaliga att man allid tror sig nötsakad att svara dem !p Gabriella sänkte hufvudet, och hön bjöd.ej n gång till att dölja den bäftiga sinnesröelse för hvilken hon var ett rof. Jan, stammade hon, jag har orätt att så tycket se på r... Men huru kunna förhinra mina ögon att återspegla de känslor, hvilka. o inom mig?... Dock Jag skall försöka det, ch jag skall äfven lyckas om ni så fordrar !,, (Forts. följer )