Aftonbladet – 29 juli 1856, sida 2

spel då han dragit den allmänna uppmärksamheten till huset i förstaden, och han hade hoppats att ryktet om dessa djupt beslöjade damer, hvilka tidt och ofta besökte hans eremitage, sna:t nog helt och hållet skulle vilseleda hans vaksamma spioner: Men en dag, eller rättare sagdt en afton hade Leonora genom en enda slug manöver tillintetgjort alla hans sinrika beräkningar och vidlyftiga utläggningar. Italienskan hade nemligen tyckt sig märka, dertill föranledd lika mycket af agenternas rapporter som af sina egna ögon, att alla dessa qvinnor, oaktadt deras slöjor, olika ekipager, omvexlande drägter och obestämda tider, egentligen liknade hvarandra, och fast esluten att för hvarje pris utreda denna märkvärdighet, posterade hon en qväll Concino uti ena hörnet af förstadens gata, med befallning att spela rusig. Italienaren utförde sin roll förträfflligt. Knapt hade han stått en half timma på utkik, förrän han såg en i en vid sammetskappa väl insvept qvinna skyndsamt närma sig. Skrålande störtade han emot den okända, och innan hon ännu bunnit draga sig åt sidan, hade han redan slitit kapuschongen från hennes hufvud. Den förskräckta damen ilade blixtsnabbt derifrån, ropande till hjelp sin betjent, hvilken fått order att vänta vid vagnen. Men det var för sent, äfven Concino hade flytt; han visste nu det, som han ville veta, han hade igenkänt Gratienne — Gabrieilas trogna Gratienne! Hvilken upptäckt!. .. Nu fanns det ej mera något tvifvel hvem Espårances hyllning gälde!... Kusde väl han, den rikaste, skönaste och mest eftersökte af hofvets alla ädlingar, helga sin kärlek åt en simpel tjenarinna, en qvasimjölnerska ? 1 Omöjligt! — Gratienne har således bref till den unge mannen från sin matmor.