Aftonbladet – 29 juli 1856, sida 2

rad och fången i en kavalleriträffning på isen utanför Pyhäjoki den 16 April 1809, fördes han till Petersburg och Moskwa i fångenskap, hvarifrån han utvexlades i Maj. Bevistade kort derpå äfven affärerna vid Sävar och Ratan. Vid valriksdagen i Örebro hörde grefve Löwenhielm till dem, som arbetade för konungens af Danmark utkorande och derigenom ville förbereda de skandinaviska staternas förening. Sedan valet fallit på den fransko marskalken, begärde han sitt afsked, men lärer hafva qvarhållits genom den nye kronprinsens vältalighet. Efter den andra riksdagen i Örebro, uti hvilken han likaledes deltog och likasom under den förra förde militärbefälet, utnämdes han till förste direktör vid de kungliga teatrarne, i hvilken befattning han fortfor till 1818. Föreningen af operan med den dramatiska scenen, stiftandet af: de elevskolor, som funnits vid kungliga teatern, äfvensom af de pensionskassor för personalen, gom ännu ega bestånd, tillhöra grefve Löwenhielms förvaltning. Redan under den förra regeringen hade grefve Löwenhielm varit använd äfven vid tillfälliga beskickningar, såsom 1799 till kejsar Paul och 1805 till konungen af Preussen för att söka förmå denne att biträda koalitionen mot: Napoleon. Under den nya regering, som kan anses räkna gn början från år 1812, blef den diplomatiska banan hans hufvudsakliga. Vi kunna deraf här endast gifva .n kort öfversigt. Efter mötet i Åbo, skic kades ban af dåvarande kronprinsen flera gånger till kejsar Alexander, och var honom 1813 följaktig till Polen och Tyskland. Närvarande jemte de ryska och preussiska generaladjutanterna under konferensen i Trachenberg emellan kejsaren, konungen af Preussen och kronprinsen, författade han sedan på Kronprinsens: befallning den i konferensen muntligen af svenske kronprinsen uppgjorda fälttågsplanen. I November s. å. afsändes grefve Lö wenhielm till de allierade. makterna i Frankfurt am Mayn med uppdrag. rörande. de åter: stående -krigsoperationernas uppgörande, samt i December:till. London: med uppdrag isamma ärende: till prinsen-regenten. I April 1814 afgick han i beskickning till de allierade monarkerna i Paris, der han qvarstannade till Juni s. å. Sedan han 1815 varit sänd i di plomatiska uppdrag till. kongressen i Wien samt tvänne särskilta. gånger, i Juni 1815 och Januari 1816, till kejsar Alexander och någon tid förestått svenska missionen i S:t Petersburg, utnämdes han hösten det senare året till de förenade rikenas minister i Wien; Denna post beklädde han dock ej längre än till 1818 i April, då han utnämdes till envoye extraordinaire och ministre plenipotentiaire i Paris, Kvilken befattning han alltsedan oafbrutet innehaft ända till Februari månad detta år, då han i sitt 85:te år af konungen rappelleradas. Under det grefve Löwenhielm fortfarande innehade ministerposten i Paris, sändes han bland annat 1823 såsom legat till Miänchen vid kronprinsessans, nuvarande drottningens, förmälning per procura, och afgick 1838 såsom ambassadör till London för att öfvervara drottning Victorias kröning. Inom militären var grefve Löwenhielm sedan 1826 general af kavalleriet och sedan 1833 å nyo inspektör för kavalleriet. Han var sedan 1827 serafimerriddare och utnämdes 1837 till excellens eller, såsom det ännu heter, en af rikets herrar. Grefve Gustaf Löwenbielms förtjenster inom de olika embeten, som han beklädde, hafvs vunnit det högsta erkännande, som i vår tid kommit någon svensk embetsman till del. Hans namn tillhör numera historien, som kommer att småningom mer och mer upprulla taflorna af de vigtiga tilldragelser, i hvilka han under en lång och ärorik lefnad deltagit dels såsom handlande person, dels såsom åskådare, men äfven såsom sådan stäld på den plats, att hans i skrift nedlagda iakttagelser derom måste blifva af stort värde för kommande forskare i vår tids häfder. Hos dem, sorå i lifstiden stått i närmare eller fjermare beröring med den aflidne, skall minnet af han ädla personlighet och många utmärkta egenskaper vara öförgätligt. Han var gift i Frankrike med en fröken de Baguet, som dött före honom, och efterlemnar endast en dotter, sedan 1851 gift med hertig Edvard de Fitz-James och bosatt i Parig. o— Om framlidne presidenten Isberg meddelar Posttidningen följande biografiska underrättelser: Presidenten Isberg föddes i Stockholm den 14 Febr. 179: af föräldrarne kamreraren Johan Isberg och Christina född Norling. Student 1806, auskultant i Göta hofrätt den 2 Augusti 1808, extra ord. kanslist i justitierevisionen den 10 Mars 1810; 8 å. vice auditör vid drottningens lifregemente och extra ord. kanslist i krigskollegium, der han den 16 Sept. 1811 erhöll sin första ordinarie tjenst såsom kanslist i ådvokatfiskalskontoret; 1812 transporterad till kammarskrifvareköntoret i fortifikatiosafdelningen; auskultant i krigshofrätten, der han på förordnande bestridtnotarie-, sekreterareoch advokatfiskalstjensterna; den 11 Okt. 1811 auskultant i Svea hofrätt, under hyars jurisdiktion han hållit flera ordinarie ting och bestridt andra domareförordnanden, samt 1802 förordnad till adjungerad ledamot; protokollsförare i lagutskottet vid 1815 och 1818 årens riksdagar; 1814 kopist i justitierevisionsexpeditionen; 1818 den 11 Maj kanslist derstädes; 1820 tillförordnad protokollssekreterare och den 10 Juni 1822 ord. protokollssekreteråre; den 3 Febr. 1824 förste expeditionssekreterare och den 30 Dec. 1825 revisionssekreterare; den 21 Sept. 1826 justitieråd; den 28 Aug. 1841 ledamot och vice ordförande i lagberedningen; den 31 Jan: 1845 ledamot i den då tillförordnade nya lagberedningen, samt den 4 Aug. 1855 utnämd till president i kongl. Svea hofrätt; ledamot i riksrätterna 1834— spel då han dracit den allmänna uppmärk