Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 3

DCHTYyCKE Staältning,. gJert 8:g al tradcernesiancet väl förtjente. Lifegenskapen i Ryssland. () Denna längtan sammansmilte alltmera med det religiösa sektväsendet, emedan den -sammanträffade med detta i det socialt-kommiunistiska sträfvandet. Begreppet om personlig efhändelig jordegendom var af ålder .vorden obekant; deremot ärfdes från slögte till slägte medvetandet om : den enskiltes rätt att njuta af det: allmännas. goda hvad ban behöfde för. sin person, äfvensom minnet att jorden fordom varit sen kommunalegendom. Derföre var det också naturligt, att bönderna betraktade såsom det orättmätigaste rof den eganderätt herrarne alltsedan lifegenskapens början utöfvade till jorden och den ännu mera tryckande rätten att använda sina bönder såsom en egendom. Sålunda utvecklade sig omedelbart ur denna längtan äfven. de nä:mast liggande anspråken i. afseende på godsegarne, och sedan den. nationella resningen 1812 var folket lifligt öfvertygadt,att det icke blott . fördrifvit. en. vesterländske eröfraren, utan att det äfven genom. striden för fosterlandets frihet äter tillkämpat sig sin egen frihet, synnerligen sin besgittningsrätt till jord och mark: Dessa anspråk yttrade sig äfven under Nikoiai första 15 regeringsår. genom en mängd våldsamma tumult. och oroligheter. De kunde icke förbises;: då de härflötofrån ett stånd, som -— utom Polen och Finland — i början af fyratiotalet utgjorde en icke aftagande utan tilltagande folkmängd af mer än 50 millicner menniskor, ryska nationalkraftens ofantliga kärna. Och likväl befann sig af denna ofantliga massa ännu blott den mindre delen, 20 millioner kronobönder, i bättre belägenhet; de öfriga 30 millionerna fortforo att vara underkastade privatlifegenskapens ok. Att något måste ske till deras fördel, var tydligt äfven för regeringen; men de åtgärder, som regeringen sjelf ansåg nödvändiga, uppskötos likväl af undseende för adeln. Då inträffade i Preussen, som redan på Steins tid var det land efter hvilket Alexander I i sina reformprojekt för Ryssland rättade sig, tronombytet 1840, i följd hvaraf ett allt vidare och djupare kring sig gripande reformsträfvande komsi rörelse under Fredrik Wilhelm IV: Nikolaus, liksom Metternich, bemödade sig: att afbålla preussiska kronan från eftergifter. Icke desto mindre verkade det preussiska . exemplet både på ryska czarens och den österrikiska statskanslerens afsigter, ehuru liksom--emot deras vilja. De visserligen ytterst torftiga reformprojekter, som då uppdöko under Metternich i Wien, om hvilka publiciteten ännu i dag icke har någon aning, emedan deras mognad dröjde så länge att året 1848 begrof dem, måste. vi naturligtvis här åsidosätta. : Den ryska reformrörelsen deremöt; som införde en mängd projekter i verkliga lifvet, vilja vi betrakta åtminstone i de punkter, som hade till ändamål att åstadkomma lättnader för bondeståndet. Ukasen af. den 2 (14) April 1842 berättigade godsegarne att genom fri öfverenskommelse emancipera sina lifegna. Detta var ett steg, som öppnade ett fritt fält för filantropien och lyfte allt ansvar från kronan på adeln, Det innebar moderation, då det skonade hvars och ens anspråk, öfverlemnande åt de adliga liksom åt de lifegna att träffa den öfverenskommelse, som syntes dem fördelaktigast. Det var en komplettering af februariukasen 1803; men en frihetskarta, en magna carta för bondeståndet, såsom entusiaster ville kalla den, var. den icke. -Också var regeringen ytterst angelägen att snarare förminska än förstora dess betydelsei böridernas ögon. Den ministeriella remissen till guvernörerne lydde : Ni erhåller här en ukas af den 14 April angående fördrag, som godsegarne blifva befogade: att efter egen önskan och godtycke afsluta -med ssina bönder; den innehåller väsentligen intet nytt, utan fullständigar blott de föreskrifter, som reglementet af 1803 innehåller angående det slags fördrag, hvarigenom de vid jorden bundna bönderna i grundegarens intresse förpliktas till vissa prestationer; man måste derföre icke gifva ukasen någon annan tydning, än dess mening åsyftar. och den verkligen innebär. H. M. kejsaren har befalt mig att meddela ofvanstående åt generaloch civilguvernörerne och att dervid inskärpa hos dem: 1) att sorgfälligt vaka öfver att intet falskt rykte angående denna ukas sprides om någon förment frihet åt bönderna: .2) att hafva sträng uppsigt på bönderna, att de må blifva godsherrarnes lagliga myndighet obetingadt underkastade. Ti lika hotades utspridare af falska rykten och tolkningar äfvensom uppstudsiga bönder med bestraffning. Två :omständigheter voro hinderliga för ukasens framgång. Först den, att adeln icke visade någon ifver att verkligen beträda den öppnade vägen. Adeln stödde sig derpå, att den lifegne vore en sak, och att man derföre icke kunde göra något fördrag med honom ; sjelf en egendom, kunde kan icke med något garantera sin förbindelse. Till och med de herrar, som visade sig böjda attafstå från sina rättigheter öfver personen, ville likväl ingalunda afträda ringaste stycke af jorden. Öch likväl måste anvisandet af jord anses för hufvudsak vid emancipationen. . Äfven begagnade adeln följande argument: det var. ännu icke id; den lifegne var ännu icke skicklig att rätt bruka friheten; bans tillstånd; för det närvarande försäkradt, skulle från den dag han olefve frigjord blifva helt och hållet osäkert.