Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 3

såvida man ej har en lika beskaffad själ som Aristides och Curius, så väckes passionen och talar ett språk, hvilket snart nog -helt och hållet motsäger den ingångna förbindelsen. Espårance emottog hvarje morgon ett minne af Gabriella. Hans uppfinningsrika väninna hade, med denna ovanliga skarpsinnighet, hvilken uteslutande tillhör qvinnorna och som gör dem djerfva inför de största omöjligheter, förstått att oupphörligt påhitta nya skänker åt sin älskling, . Hinden med halsbandet hade efterföljts af amerikanska blommor, hemförde af den namnkunnige resanden Jean Moquet, öch enotalig mängd andra saker. Ibland fick hån en spets, en hund af sällsynt. race, . ett smycke, hvars. enda värde bestod,i arbetet eller åldern, ett utmärkt vapen; .:enimedalj, nn marmorbild, en ritning, .ett manuskript; en--bok, ett ovanligt. tygslag — en gång erhöll han rlåa fiskar från Kina och en annan gång en karp från Fontainebleau. Hvarje . morgon väntade Estrance med hjertklappning sin skänky och han frågade sig alltid sjelf, hvilken idGabriella väl denna dag skulle kafva. Var den rolig, skrattade. han, var den öm — suckade han. Hvad. .-budbärarnebeträffade, så voro de antingen köpmän, kommissionärer, kolportörer. eller qvinnor, alla personer, hvilka på de strängaste: frågor ingenting hade-kunnat svara emedan de sjelfva ingenting visste; Men kunde detta dagliga minne vara nog för en så ung och varm älskare som Espårance 2... Skulle Aristides ej hafva: önskat någonting annat?... Skulle Curius icke Hafva tänkt, när han emottog medaljerne; hindarne och karparne, att Gabriella egde andra mycket mera förledande skatter?s::Skulle icke slutligen det ögonblicket komma då den till sin natur omättlige mannen skulle uppvakna och begära dubbelt, hundradubbelt af det som