Aftonbladet – 26 juli 1856, sida 2

ståndare är regeringen. Man måste nemligen veta, att bolagen beh ft regeringens koncession för att kunna få utgifva banknoter. Denna koncession blef dem vägrad, då regeringen bemödar sig att svartsjukt bevara preussiska bankens monopol. Men det är just detta monopol och den dermed sammanhängande stränga bankpolitiken hos regeringen, som genom ett slags naturlig reaktion verkat kreditsällskapernas uppkomst. Kreditsällskaperna, som förutsågo, att koncessionen icke skulle garanteras dem, hafva på visst sätt eluderat lagen, då de utan koncession, genom ett enkelt notarielt bolagskontrakt, hafva konstituerat sig såsom kommanditbolag i och för behofvet att utgifva aktiebref. Regeringen umgås med planen att förhindra tillkomsten af sådana bolag, som grunda sig på allmänna lagen (Landrecht,), och att om möjligt på alla sätt hindra de bestående i deras operationer. Så skall t.ex. hvarje aktie blott genom domstols beslut (liksom ett hypotek) kunna försäljas, hvilket naturligtvis skulle tillintetgöra omsättningen af aktierna. Med sådanza projekter umgås synnerligen handelsministern von der Heydt, som är en anhängare af skyddstullarne och sprutar eld och lågor emot kreditsällskaperna, samt var färdig att oktrojera en ordonnans i detta syfte, hvilken sedermera skulleföreläggas kamrarne.. Denna plan skall hafva strandat på hr von Manteuffels motstånd. Några stora bankirer, som hafva inflytande i kamrarne, voro meddelegare, och detta bevekte sannolikt ministerpresidenten att sålunda beskydda sällskaperna, om icke några andra skäl hafva inverkat på honom. Hr von der Heydt anser sig för öfrigt ännu icke slagen och vill sjelf försöka sin lycka i kamrarne med ett lagförslag. Att det vore bättre att litet mindre strängt upprätthälla bankprivilegierna, och att visa något afseende för den moderna industriella riktningen förmedelst en utvidgning af det preussiska bankoch kreditsystemet samt sålunda j verkligen bekämpa det skadliga uti spekula-; tionen genom att beröfva densamma dess mäktigaste agitationsmedel, behofvet, det är något som man ej har hopp, att den nuvarande egensinnige finansministern: skall tänka på. Något omdöme om de nya bolagens gagn kunna vi icke fälla i samma ögonblick de stiftas. Berryer sade nyligen, då Credit Mo-: bilier stod såsom svarande pa:t inför domstol emot ett af sina offer, att denna inrättning visserligen har stora uttryck för sina operationer, beskydd för industrien, statskreditens frigörande, privatkreditens utveckling, de industriella värdenas konsoliering; men detta vore blott sken, man -hade blott gifvit det vanliga så mycket fördömda börsspelet ett nytt namn. Och om man betänker, att Credit Mobilier enligt sin redogörelse för år 1855 haft en vinst af 31 millioner, inbegripet 3 milloner räntor på grundkapitalet 60 millioner, så bar: man väl rättighet betvifla, att dessa 28 mil-! lioner utöfver räntorna äro att tillskrifva en-: dast och allenast de affärers lyckiiga utveck-: ling, i hvilka Crdåait Mobilier inlåtit sig eller på hvilka det gjort sitt stora: inflytande gäl-: lande. Man hör talas om 4Lörnyade försäljningar af aktier, hvilket erinrar om Laws lysande tid, bankrutterad i; åminnelse. Äfven hos oss måste otvifvelaktigt i så stor skala anlagda kreditbolag på eit betänkligt sätt komma att beherrska börsen. Det är tydligt, :tt då största delen af kapitalet måste nedläggas i aktier uti redan befintliga företag, bolagen. kunna genom det plötsliga uppköpandet af sådana aktier på konstladt sätt höja deras pris, och för sig och sina faddrar skumma gräddan af månövern, obekymrade om på huru många spillror af bedragna förhoppningar och äfventyrade eller ruinerade egare dessa fördelar köpas. Å andra sidan kan icke förnekas att alla dessa inrättningar en gång skola blifva nödsakade att vända sig till sina egentliga ändamål och erbjuda den förvärfvande, arbetande delen af folket kreditens fördelar, bvilka ännu blott sväfva i luften. Efter spekulanterna, som nu på börs:n spela med aktierna, skola de verklige företagsamme komma, genom hvilka de förmögnes penningar öfverflyttas i händerna på de flitige och producerande. Den reela förtjensten tillfaller då folkets flit. Synnerligen i Preussen, der kapitalets och arbeteis privilegierade tillgodogörande genom jordbesittningen, i trots af de årslånga striderna, ännu icke är på långt när undanröjdt, har kapitalets mobilisering i och för sig en politiskt god betydelse. Junkrarne känna detta så väl, att just de mest ropa öfver kreditens utveckling. Till en början ville de deltaga i bolageny eller rättare bankerna ville associera sig med dem för att hafva en feodal sköld emot regeringens befarade motstånd. 1 bolagens första tillkännagifvanden prunkade bredvid de första mosaiska firmor många ridderliga namn, som icke trodde sig göra något ondt iatt deltaga i den förespeglade vinsten. Då bankirerna sågo, att regeringen mera fruktade konkurrensen med banken än hon älskade junkrarne samt vägrade koncessionen, så att. de:-derföre voro tvungna att på det ofvar betecknade sättet såsom kommanditbolag kringgå lagen, så läto de junkrarne fella. Det är naturligt, att dessa nu äro mycket moraliskt förgrymmade och vilja utdrifva ockrarne och börsjobbers från templet. In summa, man kan icke fördöma de nya bolagens princip i och för sig. De måste visa sig i sin praktiska verksamhet, och erfarenheten ensam kan lemna det slutliga utslaget uti den nu lifligt bestridda frågan, om vi hafva framför oss maskerade spelbanker, hvilkas egare titta i korten, eller instituter, som bilda a rt fr rr rr rn nn a a konkurrens med de nya bolagen. Äfven detta agiterade emot dem. Men deras störste moti i