i — Humlegårdsteatern har under de senare dagarne gifvit trenne nya stycken: Salig grefvinnan, komedi i 2 akter af Feldman ; Damernas riddare, lustspel i 1 akt af Marc-Michel och Labiche, samt Inte en smula jaloux! lustspel med sång i en akt, fritt behandladt efter en fransk id med originalkupletter af Oscar Andersson. Som det förstnämda af dessa stycken är behältadt med det betänkliga felet att vara en smula tråkigt. och vi följaktligen ej våga förutsäga det någon lång framtid på scenen, skola vi ej orda vidare derom, utan genast öfvergå till det antra i ordningen, af hvars roliga och mycket komiska situationer vi bevarat ett angenämare minne. Hr Nestor de Bois-Roseåe har slagit sig sjelf till damernas riddare, men har det oaktadt missödet att se sin ridhäst nedstänka den älskvärda fru Merlemonts nya sidenklädning, som kostat henne två tin.mars möda att profva och en qvarts timmas ordstrid med sin man för att få begagna. Men hr Bois-Roste är icke förgäfves damernas riddare. Han vill godtgöra sin otymplighet; men tyvärr råkar han att bete sig så vensterhändt, att den sista villan hotar blifva värre än den första. Den som likväl icke förlorar derpå, är åskådaren, som får se huru skön fru Merlemont är i sin vrede, huru skön hon är i sin förtviflan; hvarjemte han har besatt roligt åt hr Bois-Rosåes bemödanden att draga sig ur den klämma, hvari han råkar då hr Merlemont hemkommer och riddaren måste: dölja sig i en tjenares skepelse. — Korteligen, hufvudrolen erbjuder ganska mycket komiskt stoff, hvaraf hr Pulchau visserligen ej tillgodogör allt, men dock tillräckligt för att bereda åskådaren rätt mycket nöje. Fru Merlemonts rol lämpade sig särdeles väl för fru Schwariz, som återgaf den med verklig fransk liflighet och elegans. I det tredje stycket finna vi ens ung fru Walter. (mll Arwidsson), som skulle vara fullkomligt lycklig, om hon ej hade att sörja deröfver, att hennes man, en ung läkare, inte är en smula jaloux. : Med tillhbjelp : af.sin gamle onkel, åt hvilken hon förtrott sitt bekymmer, vill hon emellertid, för att fylla måttet af sin lycka, ställa till en liten kärlekshandel för att få sin man en smula jaloux; Men denne, som fått nys om planen beslutar bota sin älskvärda fru för hennes besynnerliga vurm, och han gör det också ganska grundligt, ehuru med användande af så våldsamma medel, att det förundrar oss att