Aftonbladet – 24 juli 1856, sida 3

BLANDADE ÄMNEN — Kinesisk religionsfest i Kslifornien. Den i San Francisko utkommande anglo-kinesiska månadsskriften The Oriental (Tung-ngai San-luk) meddelar en intressant berättelse om en stor fest, som i sistlidne April firades af i ofvannämde stad vistande kineser till Kwan-tis ära. I går,, heter det, började kineserna sin Paysungsfest i sitt tempel vid Pine-street. Oberäknadt egendomligheten af de bärvid öfliga ceremonierna, är redan sjelfva bygnaden i och för sig ett kuriosum, med sina rätvinkliga ingångar och sällsamma slingringar, hvilsa erinra om portgångarne, som leda in i gammaldags citadeller. Festligheterna försiggå i hufvudbygnaden, hvars yttre tager sig ganska bra ut. I den nedre salen, som är försedd med en rad divaner, mellan hvilka befinna sig små bord, sitter eeremonimästaren, iklädd en lång, blå kåpa och en mössa med gyllne sirater. Han åser under tystnad huru uppassarne, i långa, ljusblå, fotsida rockar servera de ankommande med tobakspipor och tå. I förgården till templet brinner gult papper på ett fyrkantigt, på drakfötter hvilande altare, medan örat döfvas af svärmares hväsande och knallarne af enorma raketer. — En smal trappa ledde oss in i ett förmak, från hvilket vi genom en liten d rr kommo in i hufvudsalen, som onekligen erbjöd en praktfull anblick. Taken och väggarne voro sirligt utskurna, rikt förgylda och behtngda med cen mängd sirater af trä, och vid ändan af salen satt på en tron, uti en med slösande prakt utstyrd fördjupning, en stor rödkindad figur, med ett godmodigt utseende; vi visste icke om den skulle föreställa en menniska eller någon gudomlighet. Genom salens hela längd sträckte sig tvenne bord, betäckta med alla den kinesiska kokkonstens läckerheter, bland hvilka en väldig, stekt gris såg ganska förförisk ut. Vid östra ändan reste sig ett med marmorskifva försedt altare, på hvilket brunno tvenne kolorerade och förgylda vaxljus, stående i stakar af brons samt af upgefärligen samma storlek som dem man ser i katolikernas katedraler. Altaret pryddes af flere bronsvaser, hvilka inneböllo påtänd rökelse. På ett instrument af rör och ackompagnerad af energiska slag på tam-tam blåste en musikus ett klagande stycke, hvars melodi erinrade om den höglävdska säckpipans toner. Vid detta altare sågo vi tvenne berrar förrätta sin andakt, som tiligick sålunda, att de skylde sina ansigten i kaftanärmarne, kastade sig upprepade gånger ned på golfvet och gjorde djupa bugningar, under hvilket allt de utstötte ett slags stönande läte. Då vi likväl snart märkte att den skara af främmande barbarers, som kineserna af artighet lemnat tillträde till festen, störde templets officianter i deras funktioner, så anträdde vi vårt återtåg, hvarunder vi med mycken välvilja ledsagades ända till den