Aftonbladet – 24 juli 1856, sida 3

förlåtit... Jag vill veta om ni ej har några andra brott att förebrå er. Den bestämda timman slog i Notre-Dame, och la Ramåe gjorde en häftig rörelse för att störta fram till fönstret, men gubben hejdade honom. Svara!. befalde han. Hvad vill ni att jag skall svara? mumlade fången, förvånad öfver dessa inqvisitoriska frågor. Säg, heter ni la Ramee?o Ja visst, jag har ju undertecknat mitt namn på detta papper. Säg, är ni den man, som, efter slaget vid Aumale, uti en hålväg bakom en häck, mördade en hugencttisk ädling utan försvar. La Ramåe blef dödeblek, och han tillslöt ofrivilligt sina ögon för att ej möta gubbens gnistrande blick. Svara I utropade hugenotten med förfärlig häftighet. Om jag varit brottslig, stammade la Ramåe förtviflad, så kunna endast Gud och konungen straffa mig derför... Eller är det verkligen möjligt att mina fiender ännu i sista ögonblicket lägga snaror för mig?... Hvad angå er mina enskilta angelägenheter?... Med hvilken rättighet frågar ni mig om mitt förflutna lif?... Med den heligaste af alla rättigheter I utbrast gubben. Jag är baron du Jardin... jag är den mördades farl : . La Ramåee uppgaf ett sönderslitande skri, och isad af fasa nedföll han ilänstolen, gömmande ansigtet i sina händer. Det var då santi mumlade hugenotten doft. Urbains mördare här, i denna stol, der han så ofta hvilat!... Här, i detta rum, der jag så ofta omfamnat honom... Här, der jag så många gånger hört honom bygga sina sköna ramtidsplaner!... Konungen har skänkt er