Aftonbladet – 24 juli 1856, sida 2

OO VN La Ramåe fattade med konvulsivisk glädje snöret och filen. N Och Henriette? frågade han, hvar träffar jag henne?... Det är väl ingen snara, som ni lagt ut för mig?... Hon harju verkligen lofvat att dela min landsaflykt? Jag hade förutsett denna fruktan, min herre; men var lugn... ni kan ifrån vindsfönstret sjelf se henne vänta er på Petit-Ponts yttersta ända... Harnigoda ögon?... säg? Åb, jag skulle igenkänna Henriette midt i natten på en mils afstånd. . Så mycket bättre, gå då inte ner förrän ni blifvit henne varse... Hon har dessutom hästar med sig, och det bör således inte kunna vara den ringaste svårighet för er att upptäcka henne... Dock vill jag bereda er på att vi taga en omväg kring kajen, ty det vore eljest möjligt att vår ankomst uppväckte några misstankar och derför måste vi isynnerhet akta 0ss. Kommer ni också med ?s Ja visst; jag har ej förtroende till någom annan än mig sjelf, och jag har lofvat att rädda er. . I min barndom berättade man mig ofta om englar, hvilka antaga menskliga skepnader för att beskydda de olycklige på jorden,, mumlade la Ram6e med ett uttryck af obeskriflig ånger och erkänsla. Jag har aldrig trott derpå förr, men i dag gör jag det! Det är således nu afgjordt! afbröt Espårance. När klockan är tre och det ringer till ottesången uti Notre-Dame-kyrkan, halar ni er utför... Jag skall nog draga försorg om att skildtvakten inte skall se er. Till klockan tre skola jerngallren vara sök dersägade och tåget fastfästadt. aBrals . Men när skall jag skrifva förklaringen 2 Så snart ni bytt om fängelse... Uti lilla