Aftonbladet – 24 juli 1856, sida 2

gen?... En genompiskad bof, som velat låta arkebusera mig och nästan mördat dig... en skurk, som ... Tyst Pontisp, afbröt Esperance, allt det der är kändt förut, Jåtom oss derför ej mera tala derom . .. Hvarför skulle vi utomdess ej bjuda till att glömma det förflutna ? Och du har nedlåtit dig till att tala med den fördömda ormungen Henriette... du har nedlåtit dig till att bedja om ett möte med denna djefvulens aftöda... Ja visst, efter som alltsammans nu redan är afgjordt. Pontis utbrast i ett skallande skratt. Hederlige Esprance, inföll han. Du inbillar dig således att man kan afgöra någonting med en sådan der en som hon är!... Fan hvad du är inskränkt... Ha, ha, ha! Hon har gjort narr af dig, det är alltihop... Begriper åa inte det?... Vänta litet så får du väl se!... Tro mig, jag känner henne bättre jag än du, och jag slår vad om att hon nog slingrar sig undan. Svårligen, Pontis!... Jag betviflar mycket att du denna gång skall kunni upptäcka ett enda kryphål, genom hvilket Henriette rimligtvis kan smyga sig ifrån 0st. Ja, nog måste man vara litet vriden, mumlade gardisten, för att blanda sig uti dylika tjufbandsaffärer, när man är en i grund och botten lycklig menniska. Om jag liksom du läte styra mig af en lumpen egoism, käre Pontisl, så vore mitt handlingssätt dubbelt riktigt, ty genom att blanda mig uti la Rames och Henriettes afjfrer gör jag just mina egna... Ja, jag kan knapt tänka mig någonting förträffligare och sinrikare än denna afresa, som på en gång befriar mig från dem begge två... Eller hvad tycker du sjelf? ... Acko, tillade han hastigt med djupt allvar, du har ingen aning om