Aftonbladet – 23 juli 1856, sida 3

liens angelägenheter förtjena dess allvarliga uppmärksamhet, och att Italiens intresseåbäst tjenas, dål hvarje stat försäkras om sitt (oberoende inom , siha; egna gränsorsoch då de stridiga elementer,: som, för närvarande finnas, -och -hotablifva--en--källa tillfaroroch allmän olycka, försonas med hvarandra. Den ädle lorden harsagt, att han icke skulle påyrka de af hoiom begärda handlingarnes;framläggandeifall sådant kunde vara olägligt för underhandlingarns bedrifvande. Jag anser för en plikt: förklara, att framläggandet af dessa diplomatiska handlingar under närvarande förkållanden, då underhandlingarne pågå, skullel tjena Kvarken. det folks sak, hvars intressån ligga den ädle lorden: och imig:så varmt om hjertat, eller det allmänniv bästa. Allt hvad jag kan säga är, att, i öfverensstämmelse medi de allmänna åsigter, som den ädle lorden så väl utvetklat inför detta hus, och. med förbehållen rätt för hennes! majestäts regering attrealisera dessa åsigter på sätt hon kan finna bäst opassande, under undvikande så vidt möjligt af hvarje -afvikelse:från de folkrättsliga! grundsatser, som böra vara gällande i förhållandena folken emellan, hoppas jag att den ädle lorden icke skall vidare Ipåyrka meddelandet af de ifrågavarande dokumenterna, utans nöja sig med den försäkran, :att hennes majestäts regering, söm icke ett ögonblick förlörar urssigte det mål den ädle lorden antydt, och om hvilket: jag delar hans åsigter, icke skall försumma att vidtaga någon åtgärd, som är egnad att ernå det resultat;shvilkethoå anser förenligt med folkens :sjelfständighet, samt att hon skall bemöda sig att försäkra de italienska :regeringarne om den frihet i handling, som bäst kan )befordra deras välfärd och skydda dem. mot fara. (Hör, hör!) ) Hr Disraeli yttrade: Jag kan ej fatta hvad styrelsen gjort eller ämnar göra för att rättfärdiga de i protokollerna upptagnaförklaringarne. . Var det nödvändigt, nyttigt, godt att väcka den italienska frågan påtkonferenserna och affatta protokoller öfver detta ämne,-då allt som man gjort eller bar för afsigt att göra ej belöper sig till mer än hvad på diplomatisk väg med långt mindre ceremoni skulle kunnat åstadkommas. Lord John: Russel! har talat om att uppiifvardet italienska folkets mod;! men: hvartillstjenar detta upplifvande, ont det ej! har något praktisktsyftemål. Det är ej busets åliggande att ingå i frågor rörande utrikespolitiken annat än för patt fördöma denna politik eller understödja den såsom nyttig för vårt land och Europas: Men förrän skuset kan tänka på attrgilla och understödja ministerens politik, måste det känna iden:.,s Det småste. blifva upplyst:om, hvilken ikabinettets verkliga beh oskrymtade tanka är rörande Italiens ockupation af främmande ;trupper, och föm det är (färdigt att vidtaga åtgärder föratt göra slut på denna ockupation. Det fins två sätt att behandla frågan. Vi kunna iplåta bss i ett krig mot Österrike, och störta oss i emvidtutseende kånip för italienska folkets befrielse. Vi skulle sbärvidsvåga ett företag, somm säkert ej skulle sluta. förr: änsmed en kamp, lika I ngvarig och blodig,somFränkrikes revolutionskrig! Jag skall ej tillåta mig attstttala en åsigt om en politik af detta. slag; påfssins höjd villjag göra den anmärkning, att om styrelsen: ämnar inlåta sig på denna väg,! bör hon öppetstillkönnagifra dets Det andra medlet är, att i tnderblåsa det italienska folkets passionbr. Men. premierministerns,tal-har lugnat mig rörande det brukiman ämnar göra af detta andra medel. -Oaktadt alla ide högtrafvande talen iwckonferenserna och protokollen, tror jag att mihistrarne, efter något öfverläggande, fattat det bestämda beslutet att ej göra någonting alls i Italien. Fransmännens kejsare tyckes mig fullkomligt dela denna åsigt af saken. Jag boppasoatt huset; ej.skall bifalla de af den ärade ledamoten för Londons :city (lord John Russell) utialade åsigter och att det skall komma still den! öfvertygelsen, att om vi vilja äntervenera i Italien, det: måstesske på fullt allvar. Om vi! ej äro beredda att handlapå detta sätt och med vapenstyrka understödja iden af den ädle lorden förordade politiken, göra vi-bäst isatt hållas oss. stilla och ej uppreta italienarnes passioner. Att uppmuntra försök till tronomstörtning skulle endast förorsaka tyranniets förvärrande på.halfön och andra för Europa olyckliga följder. Hr Bowyer framkallade slutligen mycken munterhet då han från ultra-katolsk och ultra-konservativ synpunkt ville bedöma de italienska förhållandena. Han menade att den romerska regeringens innan kort skulle vara i stånd att hjelpa sig det främmande stödet förutan. Han hade denna underrättelse från god hand. Italiens stora olycka, sade han; vore det jäsningssystem som der underhölles af Piemont, de hemliga sällskaperna vore der mogna, och rättvisan förföljde der blott de konservativa tidningarne (skratt). Man bemäktigade sig der kyrkans egendom genom en lag som i England skulle af husct enhälligt förkastas. Kyrkogodsen hade användts att betäcka bristen i budgeten, och de andlige hade blifvit bragte derhän att nödgaslefva af den allmänna välgörenheten. — Sådana voro de olyckor hr Cavour hopat öfver sitt land, han, som icke aktar för rof att klandra den påfliga styrelsen. Det är den gamla historien om ulfven och lammet. Hr Cavour är ulfven. Han har tillställt. allt möjligt ondt och nu vill han äfven sluka lammet. Tal sådana som lord Russells kunde icke på något sätt gagna civilisationens och den italienska frihetens sak. De moderata åsigter, som blifvit uttalade af två bland husets utmärktaste statsmän, läto talaren emellertid hoppas att de skola låta sakerna ostördt få ha sin gång. Ännu några talare uppträdde, utan att dock i sak anföra något eynneriigen-märkligt, hvarpå lord Russell; såsom bekant är; tog tillbaka sin: motion.